Så skönt att fastna i en bok som gör det lätt att ligga stilla timme efter timme, just på det sätt som kroppen behöver. Och just med det slags språk som flyter in i mig utan motstånd. Jag tror en ME-vänlig bok är en sån som stämmer överens med läsaren så pass att själva ansträngningen att läsa dämpas av lättnaden i det som ges.

Fjärilseffekten av Karin Alvtegen.

Insikter, bekräftelse, lärdomar och självbetraktande fick jag av den här boken. Och till på köpet en otroligt stark historia.

På en av sidorna dök det upp en berättelse som jag redan visste fanns i just den här boken. En kärnfull liten text som delades friskt på nätet för ett tag sen. Gott så långt, men det faktum att författarens namn inte fanns angivet gör den här feberförfattaren extra het. Denna gång var det en Facebooksida som heter Mindfulnessguiden som stod för odygden att inte uppge textens ursprung och författare. Andra sidor som krossa Jante och hans moster gör detsamma. För att inte tala om alla bilder och texter som privatpersoner delar utan att ange ursprung. Det brukar sällan vara svårt att hitta upphovet till en text. Jag testgooglade på en rad ur texten om äldreboendet och hittade direkt att det var Karin Alvtegens ord. Jag önskar att fler som sprider ord och text skulle anstränga sig aningen mer för att låta gillningarna och godorden spilla över rätt person.