Minst tjugo anledningar att oroas för rasismen

20130516-120259.jpg

Det gick ett jordskred genom Facebook igår. Det delades och länkades hejvilt till en hemsida om varför feminismen behövs. En angelägen text och ögonöppnare från trettiotreanledningar.com, men till sist fylldes hela nyhetsflödet av samma länkar och bilder med exempel på kvinnoförtryck eller könsorgan.

Jag fastnar återigen i frågan varför somliga upprop sprids lavinartat medan andra på sin höjd får några tummar och kommentarer av dem som själva berörs av frågan. [Edit: Men just detta inlägg har delats oväntat många gånger! Oj! Rekord! 🙂 ]

Väldigt många känner till hur det är att vara kvinna, så på ett sånt upprop reagerar mängder. Desto färre höjer sin röst mot t ex homofobi eller REVA eller annan kränkande behandling av personer med utländskt utseende. Jag har hört vänner uttrycka att de inte riktigt förstår min oro för rasismen, och jag har läst om så många andra med mörkare hud i familjen som upplevt samma sak: omgivningen förstår inte, eller tycker att vi som påstår att det råder ett rasistiskt klimat i Sverige överdriver. Men det är ingen överdrift. Det finns anledning att oroas. Och kanske anledning att publicera listan jag låg och skrev på telefonen igår kväll innan jag somnade.

Anledningar att oroas för rasismen
1. Det kan i åratal hänga en bild på en restaurang utan att någon reagerar på att det föreställer ett svart barn som ges till bete åt alligatorer. (Tavlan med verklig historisk anknytning fanns på Daisy’s i Aspudden, men är nu borta. Tack till de ansvariga!)

2. Stora grupper av svenskar värnar mer om rätten att få kalla sina bakverk ålderdomliga kränkande namn, än om respekten för andra människor som hängs ut genom det namnet.

3. Ett parti som signalerar att människor är olika mycket värda beroende på härkomst belönas med ökad popularitet efter att deras politiker bråkat på gatorna och beväpnat sig med järnrör.

4. Åtskilliga blivande adoptivföräldrar får höra från en ”omtänksam” omgivning att det är bäst om barnet är så ljust som möjligt.

5. Polisen stoppar människor med det enda kriteriet att de anses ha ett osvenskt utseende. (REVA)

6. Populära barnboksförfattare väljer att beskriva brun hud som avföring. (Sune i Grekland)

7. Det blir uppror bland tittarna när ett stort filmföretag eller förlag väljer att uppdatera filmer och ta bort ålderdomliga nidbilder av personer från andra delar av världen.

8. Personer som värnar om att människor ska behandlas med lika stor respekt oavsett utseende och härkomst beskylls för att vilja vara politiskt korrekta.

9. Det finns personer som släpper kontakten med dem som fått familjemedlemmar med mörkare hudfärg.

10. Yttrandefriheten används som vapen i kampen om att få fortsätta sprida rasistiska bilder och texter.

11. Pappor undviker att krama sina döttrar offentligt eftersom en vit pappa och en dotter med ett asiatiskt utseende ofta får obehagliga blickar om de visar att de tycker om varandra.

12. Det finns långt mer än tjugo grupper på Facebook där medlemmarna hävdar sin rätt att använda ordet n*g*r.

13. Ett folkvalt riksdagsparti har ett kvinnoförbund som fritt sprider propaganda mot invandring med känsloargument som liknar 30-talets Tyskland.

14. Människor med annat än ariskt utseende förutsätts inte vara svenskar och får kategoriskt frågan om varifrån de kommer.

15. Många kända svenskar höjer rösten för att få behålla kränkande bilder och barnlitteratur.

16. Barn i skolålder kan få höra rasistiska ord av äldre damer – som inte vill sitta bredvid någon med mörk hud i bussen – utan att medpassagerarna försvarar barnet.

17. Public service beskylls för att vilja vara politiskt korrekta för att man tar in professionella (svarta eller rullstolsburna) barnprogramledare.

18. En pojke i behov av vård förvägras skjuts till sjukhuset med argumentet att ”det bara är en flyktingpojke”.

19. Små bruna barn blir kallade nedsättande ord av andra barn utan att föräldrar eller andra vuxna griper in.

20. Många lever med tron att de inte har några fördomar alls och ser ingen anledning till självkritik.

Kanske borde den som redan är trött sova istället för att skriva såna här listor i sängen. Men jag var ganska uppjagad efter att ha fått hela vardagsrummet tapetserat med instruktionsbilder på snippor och foton på kränkta kvinnor. Facebook kan fungera bra som den sjukes vardagsrum, men ibland stänger jag dörren för att kunna välja mina intryck. Vi kan inte välja vår hudfärg, men vi kan välja att låta bli att värdera människor beroende på ursprung eller utseende och välja att göra upp med gamla fördomar och föreställningar. Det är inte helt lätt. Men vi måste försöka. Jag måste försöka. Det kan vara mitt barn som nästa gång blir kallad svartskalle eller ifrågasatt om sitt svenska medborgarskap. Idag är det någon annans barn.

20130516-120148.jpg

15 reaktion på “Minst tjugo anledningar att oroas för rasismen

  1. E

    Jag reagerade på att du skrev ”ett svart barn som ges till bete åt alligatorer”. Vadå ett svart barn? Det var ett barn! DU borde se dig själv i spegeln innan du skriver en sådan listan!
    ” Människor med annat än ariskt utseende förutsätts inte vara svenskar och får kategoriskt frågan om varifrån de kommer. ” Jag har ALDRIG känt mig kränkt av denna fråga! Varför skulle jag? Skulle jag på något vis känna att de är nervärderande med denna fråga? Nej, jag ser det som ett intresse, för jag vet ju själv att jag inte ser svensk ut, även fast jag är född här, och jag har INGA problem att berätta om mitt ursprung för jag skäms nämligen inte ett dugg över det! Och INGEN har någonsin sagt något elakt/kränkande i samband med denna fråga! Bara ett intresse och frågat! Vilket jag inte tycker är varken konstigt eller störande!
    Du menar att du tycker att rasismen är större än sexismen i Sverige, det är den inte, du kan omöjligt veta! TRO mig, jag har får hundra gånger fler negativa kommentarer och upplevelser och kränkande bemötande på grund av mitt kön än mitt osvenska utseende! Sexismen är ett så otroligt mycket större problem än rasismen!

    Svara
    1. Cecilia Inläggsförfattare

      Självklart hade det varit lika illa med en bild med ett vitt barn. Men historiskt har just svarta barn använts som bete vid jakt av alligatorer. Det är en beklämmande verklighet, som definitivt inte ska hyllas med tavlor på restauranger. Så nej, jag tycker inte jag behöver se mig i spegeln av den anledningen – men kanske hade jag kunnat komplettera tidigare med länkar om just detta. Gjort nu.

      Jag menar inte att rasismen är ett större problem än sexismen (och ser inte vad jag har skrivit som kan tolkas som det), men jag menar att det är oerhört svårt att skapa debatt i fråga om den rasism och det utanförskap som faktiskt finns.
      Jag är glad att du har sluppit uppleva det, och ledsen att du har så ledsamma personliga upplevelser av sexism. Det önskar jag ingen.

      Svara
  2. Hedda

    Vilken bra lista, Cecilia. Glad att du hittade energin att skriva den. Jag upplever, som du, att det är mycket svårare att få gehör för frågor om vardagsrasism än för könsdiskriminering, även om båda frågorna är lika viktiga.

    Svara
    1. Cecilia Inläggsförfattare

      Det är kanske den största oron… Att inte all slags kränkande särbehandling bekämpas med samma breda engagemang. Det ger mig den sorgliga känslan att en värdering görs av att den ena kampen är mer relevant än den andra. ..

      Svara
  3. Nina

    Men klart att bara för en anledning varför feminism behövs behöver inte utesluta motarbetning mot rasism. Personligen jag som feminist, och genusvetare, räknar in ”arbete för jämlikhet för ALLA” i feminism. Det går inte att skilja hudfärg från vilket kön man är fött med heller. Folk kan bli förtrycka på så många olika sätt och klart vi måste kämpa mot ALLT, utan att värdera det enda eller andra som viktigare. Allt hänger ihop. Intersektionalitet.

    Svara
    1. Cecilia Inläggsförfattare

      Jag håller med. Kampen behöver gälla allt förtryck och allt slags förminskande av olika grupper av människor. Utan värdering av att något skulle vara viktigare än det andra. Därför tycker jag att de rasistiska strukturerna också behöver synliggöras, eftersom många tycks värdera det problemet mindre än det är, eller rent av obefintligt.

      Svara
  4. Pingback: 20. maj – nära hjärtat

  5. halvbonden

    De flesta av punkterna du skriver så känner jag att det är hemskt att det ska behöva vara så, men tex nr 14, att man frågar varifrån ngn kommer tycker jag inte är så konstigt. Jag brukar däremot fråga: Slavka, vilket land kommer det NAMNET ifrån.
    Inte direkt förutsätta att personen är född någon annan stans. Men jag tycker att det blir lite överdrivet om man ska få munkavle när det gäller att prata om bakgrunder. En person som kommer från kurdistan kanske är stolt över det, och om man ser en skillnad i utseende hos en människa, jämfört med ”typiskt nordiskt utseende” så är det väl konstigt om man bara låtsas som inget? Men jag brukar inte fråga någon som pratar perfekt svenska, för då antar jag att den är född här eller adopterad. Jag brukar fråga om personen har ett utländskt namn eller om den bryter, eftersom jag itne tycker att det är ngt skamligt i att fråga om någons ursprung. Det är samma sak om en ”svensk” har ett utländskt efternamn, och det visar sig att den kanske har en farmor eller ngt som kom från ett annat land. Sånt brukar folk tycka om att berätta om.

    Men som sagt, ett sånt här inlägg som du skriver borde delas lika mycket som det om kvinnor, för de där punkterna du skriver är ju hemskt att det ska få vara så!

    Sen tycker inte jag heller att det är bra att rasismen breder ut sig, och jag tror att en fara där är att politiker inte lyssnar på vanligt folk.
    Jag skrev en lång förklaring till det, men den kom inte med, men jag kan ta det en annan gång.

    Svara
    1. Cecilia Inläggsförfattare

      För ett år sen skulle jag inte ha haft med den här punkten, men det senaste året har jag hört många adopterade, inklusive mitt eget barn, uttrycka att det inte känns bra att ideligen få den frågan. Att det ger en känsla av utanförskap att ständigt förutsättas inte vara svensk. Och det verkar inte ovanligt att människor inte nöjer sig med svaret ”Göteborg”, t ex utan frågar vidare tills den som frågar är nöjd medan den som svarar kanske inte har lust att dra sin historia.
      Jag gillar dock din variant att fråga om namnet!

      Svara
  6. Diana

    Hej! Det är inte riktigt sant att ingen reagerat över tavlan på Daisy’s tidigare. Jag pratade med ägaren för ett år sedan, att tavlan var rasistisk, men han tyckte bara det var en kul tavla, så den skulle han inte ta ner. Kan varit många fler som reagerat. Man ska inte tro på allt folk säger.

    Svara
    1. Cecilia Inläggsförfattare

      Tack för att du berättar. Skönt att höra att du, och förmodligen andra, har reagerat på den långt innan bilden uppmärksammades på bred front. Det ger hopp att människor reagerar, även om svaret du fick ger nåt helt annat än hopp…

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *