Idag är det Earth Hour. Äntligen! Det är en manifestation som jag tycker så mycket om. Global och möjlig för de flesta att enkelt delta i. På olika platser, men tillsammans. Alldeles rörd blir jag av den här filmen.

Fint va?! Och man behöver inte ens vara religiös för att kunna vara med 😉

Vi har varit med så länge vi har känt till Earth Hour, men i strömavbrottsvana Kenya somnade vi visst när det var dags. I de andra husen här hemma brukar det lysa på som vanligt. Jag hoppas på fler släckta lampor, datorer och hushållsmaskiner ikväll.

På WWF:s sida hittade barnen och jag en härlig utmaning från Danny Saucedo till Eric Saade och undrar hur den togs emot. Inte alls är min gissning. Han verkar vara en hyvens kille den här Danny. Tur det eftersom jag som sagt chockade mig med att ringa och festiskvalrösta – och just på Amazing.

Ute är det vackert vitt idag, så kanske det blir viss julstämning ikväll med ett överdåd av tända ljus.

I Kenyabloggen hittade jag Mattias inlägg med några av de finaste bilderna från vår adoptionsvistelse. Ta gärna en titt. Om det nu funkar. Vissa webbläsare (iaf mitt Firefox och ett äldre Safari) leder alla länkar till det sista blogginlägget. Jag noterar att vi vågade oss på lite ansiktsbilder här trots att vi annars lydde alla förhållningsorder kring det.

Mamma och son har fredagstrevligheter på tu man hand, Storasyster bortbjuden och pappan på kyrkuppdrag. Gossen fick välja middag (med förbehållet att det inte var OK med pannkaka, våfflor , plättar och pizza 😉 ).

Spagetti och fiskpinnar var önskemålet, och det var glädjande (och inte oväntat eftersom jag är i branschen) att höra att det var fel sorts fisk. ”Så här ser inte fiskpinnarna på skolan ut. Dom är större”. Större panetter = större andel fisk.

Ambros gjorde en sås som enligt honom själv blev så fantastiskt god att jag fick lova att skriva den så att alla kan läsa det. Och särskilt Maj-Lis och pappa. Maj-Lis är köksansvarig på vår skola (inkl förskolan för 4-5åringar) och en glädje för hela familjen. Begreppet mattant använder jag inte (sen jag själv var husmor/köksansvarig) och tycker det är f ö både statussänkande och passé. Så här är receptet till Maj-Lis och er andra. Nedtecknat på femåringens uppmaning:

Ambros fiskpinnsås
Gräddfil
Ketchup
Citronpeppar
Muskotnöt

Receptet erbjuds fritt till er från lilleman. Och själv kör jag på med receptfritt på medicinfronten och hoppas på tillfriskningsunder i helgen.

Under middagen lyssnade vi på gemensam favoritmusik, André de Lange, och det var helt enkelt nödvändigt med ett par danspauser mellan tuggorna. Till den sköna kärlekssången Same ol´story blev jag uppbjuden efter ett antal slängpussar, och när jag blev för matt (och påmind om att viruset inte lytt mig ännu) så fick jag se dansuppträdande från första parkett.

Före middagen såg vi en gammal inspelning. Ett skakigt förevigande av treårige Ambros första möte med Michael Jackson. Döskallemusik, enligt hans definition. Ett drygt år senare började han på dansskola och blir upplärd av inspirerande lärare, bl a en tidigare Let´s Dance-stjärna. Jag tror minsann att vi ska fortsätta på danstemat och välja fyran ikväll fastän vår teve hittar bäst till SVT.

Ligger i soffan efter att ha hällt upp ännu en kopp te. Jag är trött. Ruskigt trött på att vara trött och sjuk. Samtidigt tacksam över att i grunden vara frisk. För detta segdragna och diffusa virus kommer sannolikt kommer att gå över så småningom även om det för tillfället verkar ha tagit fel väg. Tänk att alltid känna sig så här slut på fysisk ork. Jag tänker på bloggvänner och andra som har sjukdom som ständigt sällskap. Psykisk utmattning har jag erfarenhet av, men den fysiska hälsan brukar vara stabil och det är jag så oändligt tacksam över.

När man ligger hela dagarna får man se annat av världen. Böcker, som jag tidigare nämnt. Andras böcker eftersom den egna kreativiteten bara räcker till att (extremt långsamt) skriva bloggtext. Men också radio och teve. På radio har jag hört Meny och förstått att den nya programledaren Fia Gulliksson är drottningen bakom ett av mina favoritteer. Brunkullan. På teve har idag TV4 varit på framför soffan. I Nyhetsmorgon fick jag höra härliga Amanda Carlshamre bala taklänges, och upptäcka hur snabbt korset på hennes halsband gav samhörighet. Där talades också om kvällens Uppdrag granskning, som jag inte kommer se eftersom jag har svårt att stå ut med förenklingarna i de där programmen. Det nämnda temat på kvällens program fick mig att sörja över att människors krampartade strävan efter att hitta den skyldige tycks hindra dem från att Leva. Därför var det gott att redaktionen i samband med detta bjudit in Sanna Nova Emilia som gav exempel på att man ur den mörkaste smärta kan hitta ljus och hopp (mitt favorittema).

Efter tio med Malou von Sivers kom sedan. Det programmet har många talat om, och fler än en har sagt mig att Väntrum skulle passa där. Nu handlade det om en annan bok, om Åsa Larssons nya roman Till offer åt Molok. Jag har älskat Åsa Larssons tidigare böcker. Fantastiskt att få höra henne tala om skrivandet. Sjukdomsvinst. Jag funderar en del över om vad Åsa tycker om filmatiseringen av hennes Solstorm. Jag tyckte inte alls att den gav del av bokens själ, och kopplar de tankarna till dagdrömmen om att min Väntrum ska filmatiseras.

När jag var barn brukade min pappa köpa mig en tidning varje gång jag var sjuk. Kanske blev jag frisk fortare av det. Jag tror jag ska beställa Åsa Larssons bok till mig själv från pappa. Vid vars grav jag stod på hans födelsedag (efter en alvedondopad arbetsdag). Jag stod där vid ljusen, under stjärnhimlen, och tackade och sörjde.

Skonkost finns inte längre kvar som specialkostbenämning eftersom man har insett att det är individuellt vad sköra magar inte tål. Här är det inte magen som är skör, utan orken – pga den envist höga temperaturen. Idag fick jag lov att ta mitt förnuft tillfånga och stanna hemma från jobbet. Soffläge förutom när barn skulle lämnas och hämtas. Med make på annan ort fick det bli skonkost till middag. När dottern hämtades satt jag kvar i bilen medan barnen gick in på affären med peng och fri vilja.

En ugnsstund, ett kålhuvud, en osthyvel och en dressing senare:

Mängder av vitlök i salladen. Vore bra om det hjälpte mot virus och inte bara mot bakterier, vampyrer och tråkmånsar.

Det var då värst så segdragna virus som härjar den här vårvintern. Inte bara hos mig har jag förstått. Febern kommer tillbaka hela tiden som om den hade egen nyckel. Det är läge för låsbyte. Eller uppgradering. Hur hittar man senaste versionen av antivirusprogrammet?

Nu ligger jag här och läser. Eftersom jag är frisk nog att jobba är det väl bäst att försöka vila sig frisk på helgen. Nån kom nyss hem från femårskalas och lämnade sin påse här på sängen. Kanske borde jag länsa den bara för att kolla om det är det som fattas mig. Godis. Kanske är det inte nyttigt att avstå saker under fastan 😉

Men nä, det får vara till påsk.
Fast om det hade varit änglar på påsen (och svarta döskallar i) så kanske jag hade behövt testa…