Det kom ett brev. Ett glädjande brev som fick mig att gråta av sorg. Den gamla sorgen från det egna livet. Andras sorg just nu. Och nu.
I brevet låg kortfilmen Liv, lust & längtan. Manus och regi: Lisa James Larsson. Producent: Andreas Emanuelsson. Jag bloggade om kortfilmen när den gick första gången och filmens skapare hittade hit. En stor glädje både det och att de vill läsa min roman. Jag skickade förstås en Väntrum och fick själv ett eget exemplar av denna otroliga film! Lyckorus!
Tårarna kom så fort jag satte igång filmen ikväll. Den är magisk, också när jag ser den igen. Genuin kunskap om ämnet och ett sant konstnärskap att också kunna förmedla det på detta sätt. Flöde, genialitet, djup och känsla.
Josephine Bornebusch är fantastisk i rollen, och gestaltar sorgen på ett sätt så att det skär genom kroppen. Samma slags sorg som den min romanfigur Bea upplever i Väntrum.
Frimodig av de brev och blogginlägg jag har fått av berörda romanläsare, tror jag att Väntrum skulle kunna vara en del i en grundkurs om barnlängtan. Kursens tre delar kunde bestå av kortfilm, roman och radioprogram. För många skulle den kunna leda till insikt och en vilja till förståelse. För längtande skulle kursens viktigaste lärdom vara: ”Du är inte ensam.” och ”Det finns hopp. Fastän allt tycks hopplöst så finns det hopp.”
Radioprogrammet skulle förstås vara Klara Zimmergrens oerhörda Sommar i P1.
Tillägg: Grundkursen har senare reviderats och utökats: http://cecilia.ekhemmanet.se/langtans-steg-och-vantans-rum-skrivet-sjunget-och-sagt-om-barnalangtan/