Det kom ett vackert kort från en vän. Medglädje över att min tillfriskningsresa pågår. Ett ögonblick av glädje att få hitta ett sånt kort i sin postlåda. Ett tecken på omsorg. Jag får många såna ögonblick nu, får del av andras glädje över mitt tillfrisknande och min egen glädje att kunna delta så mycket mer i allt som pågår runtomkring. Jag försöker samla på de ögonblicken. Samla på det goda och lägga undan tankarna på att det fortfarande är en lång resa till frisk. Det är det. Även om jag orkar betydligt mer nu så finns febern kvar, och vilan behövs fortfarande i hög grad om jag vill slippa bråkig huvudvärk och öm kropp. Och det vill jag helst. Men idag tar jag bråkhuvudvärken utan att knota ens i smyg. Den kommer av att jag igår orkade vara med och bidra till en fin kväll för mig själv och många andra. Många ögonblick av glädje som är värda sina efterdyningar – om de varar bara idag som jag hoppas. Annars börjar jag förmodligen knota.

Ögonblick av glädje är det också att kunna gå några steg ut i trädgården för att hämta det som gör frukosten perfekt. Och en glad katt som inte blir nerkörd från bordet, utan får njuta av resterna av filen.

Tack för alla fina kommentarer! Jag har ägnat bloggen mindre tid och inte svarat som jag brukar, men jag läser och gläds.

Ett par glimtar från en härlig och lång sommardag. Båt, hav, vänner, mat och salta stänk. Sommar i koncentrat, med anpassning utifrån ork och förmåga. Nu trött, men nöjd.

De förflyttade gränserna tar ut sin rätt. Jag orkar lite mer, ser mer av det jag vill och kan göra, och det som behöver göras. Men så slår det tillbaka med värk och febrighet. Av den sort som jag förut hade precis hela tiden. Så jag får försöka glädjas åt att det nu är långa stunder då jag känner mig som en resenär på bättringsvägen.

Men idag var nog fel dag att testa en lite längre promenad och ta itu med tvätthögar. Så nu tackar jag för att käre maken tar över mina planerade sysslor medan hans målarfärg får torka.

Eller färgen är min. Jag vann den för rätt många år sen med en vers om Katthult, och trots att hela huset målades då så finns det färg kvar. En god vinst. En betydligt större vinst är livet. Och hälsan som jag vill våga tro på, fastän det kommer svackor som den här. Men just nu är det nog en lämplig aktivitet att se målarfärg torka.

Skatorna har återupptagit sina kraxiga serenader. Deras mobboffer har nämligen kommit hem ett tag från sitt sommarlov vid havet. Det är helt otroligt vad dessa fåglar kan retas. Aldrig nånsin har de såna gälla röster som när katten är hemma. Och hon retas tillbaka. Kan sitta helt still och stirra på den skata som kommer nära för att imponera på kompisarna. De påminner om Mamma Mu och Kråkan. Kompisar men tjuriga på varandra. Åtminstone den med vingar tjurar.

Dags att ropa in katten och sätta på teven. Snart börjar Allsång på Skansen. Javisst ja. Det gick ju igår. Men för oss som missade finns en ny chans på SVT 24. Och tack och lov ingen lag som säger att man inte får se på teve när solen skiner. Det finns inte heller nån lag om att man måste rensa rabatterna, och som ni ser skulle vi inte följa den om den fanns.

Jag ser mig omkring och funderar över vad mycket som kan hända på kort tid.

Det goda och riktiga när blom blir till bär, men också det tunga och overkliga som att unga människor dör eller sjukdom, omständigheter och olyckor drabbar. För så många finns ett soligt då och ett hjärtskärande nu. Jag skulle önska att det i den djupaste smärtan gick att komma med ett hopp, och tror det är just vad vi människor försöker ge när vi taffligt letar tröstande ord. Men ibland finns inte trösten. Ibland är närvaron det enda. Att vara med den som drabbats. Att härda ut i mörkret tills hoppet kan få gro igen. Tids nog kan hoppets frukter skördas, men det går inte att skynda fram och försöka hoppa över årstider som måste genomlevas. Om vi riktigt insåg det tror jag vi skulle bli betydligt bättre tröstare, och inte såna som försöker få ett träd till blomning mitt i vintern.

Klättersugen vinterkatt…

Tids nog ska jag nog också bada igen, men när det är max 13 grader i vattnet är det bra att ha ett läkarintyg att hänvisa till. 😉 Men härligt att sitta på och se barnen trotsa kylan vid vännernas strand efter att vi blivit bjudna på en riktigt god middag.

Och när vi kramades adjö la båda vännerna vi besökte kinden mot min, och noterade att det var första gången på mycket, mycket, mycket länge som min kind inte var blossande het. Jag samlar tillfriskningsbevisen som guldkorn, och detta var nog de mest skimrande hittills.

Hemma igen! I drygt två veckor har vi varit ute och kuskat (men som offentlig och inbrottsundvikande bloggare berättar jag inte det förrän efteråt). Det är så tydligt att jag mår bättre nu än när vi lämnade hemmet, och den gamla husvagnen som från början fanns med som ett handikapphjälpmedel blev en familjemedlem innan resan var slut. Tänk att vi har varit på husvagnssemester! Tänk att jag får må så mycket bättre! Tänk om jag faktiskt är på väg mot frisk! Tänk att vi har fått så många fina upplevelser och möten. Jag är rik!

Och den allra största rikedomen var det nästan att få komma till Astrid Lindgrens Värld igen. Som jag har längtat! Två år sen sist. Och ALV är efter ungefär tio besök fortfarande en källa till lycka. Det är värt varenda krona att kliva innanför grindarna, för en Astrid Lindgren-familj som är förhållandevis sparsam till vardags. Det kan nog verka som att jag är sponsrad, men jag är bara en ideell ALV-ambassadör – och faktum är att vi i år betalade mer än tidigare eftersom stora barnet nu är vuxen enligt de flesta parkprislistorna. Det tog förstås på mina krafter att gå omkring i parken, men det är bara att lägga sig ner på filten när man är trött. Särskilt när solen skiner. Och inom mig skiner solen efter denna ljuvliga upplevelse ännu ett år.

Det blir bara bättre! Ett helt nytt Katthult, med levande djur, upphissning i flaggstång och gott om plats att vila i väntan på teatern. Och med campinglivet följde bonustid i parken bortom de ordinarie öppettiderna. Toppen!
Orkestern på ALV är fantastisk, liksom skådespelen, och det roligaste av allt är Allsång med Kling och Klang och Prussiluskan.

Den här resan gav mig kraft, och jag tror kuckelimuckmedicinen och krumelurpillren gjorde susen. 😉 Släkt och vänner har vi träffat, mysig familjetid har vi fått och en tydlig tillfriskning har skett. Dessutom har vi trivts i husvagn och på campingar. Tänk så det kan gå! 🙂