Den forna blogga-varje-dag-skribenten har förvandlats till nåt annat. Just nu till en ligga-i-hammock-och-hoppas-på-värme-pejsare. 

Pejsing. En ME-sjuks främsta metod för att förebygga försämring och ge chans till långsiktig förbättring. Att hushålla strikt med de små krafterna. För mig innebär det extrem ransonering när det gäller fysisk och social aktivitet. Men även kognitiv. Det myckna skrivandet och läsandet är ett minne blott. Så nu skriver jag sällan blogglångt men oftare socialamedierkort. Men inte Twitter. Det var inte min grej. Olustig arena som inte gav mig nåt. Det enda roliga var att bli retweetad av kändisar jag är förtjust i. 😉 

Så hej på er! Tack ni som har följt mig här. Det blir nog glest med livstecken framöver. Kanske nån apell om nåt angeläget ämne nån gång, men förmodligen sällan. Nu famnar jag sommaren och hoppas på ordentlig värme av den sort som mina energi-underproducerande celler brukar uppskatta. 

Välkommen värme! Kom och gläd mina mitokondrier och lindra mina symptom!