Bänktänk

Stanna en stund men inte för länge

Det senaste halvåret har det som bekant varit dåligt med både betalt jobb och författande, men däremot har mina soffliggartankar landat i en hel del haikudikter på Ekhemmanet-sidan på Facebook. Där går det att titta in även om man inte har ett Facebookkonto. Välkommen! På begäran kommer gårdagens dikt också här. Bilden tog jag häromdagen när jag stannade bilen vid den vackra kyrkogården, och parkeringsförbudet intill bänken ledde till dessa rader.

stanna här en stund
få kraft till fortsatt vandring
utan att slå rot

För ett år sedan satt jag på en helt annan bänk med en vän som jag träffade för första gången. Vi talade om sorg och längtan och om att våga hoppas på att drömmen ska slå in. Den slog in. Idag kom ett kort på posten och allt blev så påtagligt verkligt. En liten fot. Levande varm och med små tår att pussa av en mamma som längtat så länge.

Längtansfot

 

2 reaktioner på ”Bänktänk”

  1. Vilken fin tanke om bänken.
    Jag gick in på facebooksidan och skrev något litet.
    Å vilken vad mycket känslor för din vän att få en liten en att ta hand om.
    Jag förstår känslan med fotbilden.
    Samma som när jag gick omkring med ett foto på vår kille som kom när han var 4 år. Då jag ännu inte träffat honom.
    Kram från mig.

    1. Tack för den fina hälsningen! Både här och på FB-sidan! Kul att ”se” dig! Och gemensamma vänner!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *