Det är märkligt hur sinnesstämningen kan svänga mellan osmaklig självömkan och känslan av att så här bra finns det ingen annan i hela världen som har det. En middag med barnen, pizza som de gjort själva, musik som alla nynnar med till, tända ljus, På spåret och liten som somnar i soffan så att jag kan se hela Love actually med stor. Tänk att jag har fått det så här bra! Att längtans svar blev dessa juveler. Blessed.
Musiken under middagen var det som kan vända sexåringens humör på tre sekunder. Michael Jackson. Jag har svårt att tänka mig hur livet hemma hos familjen Ekhem skulle vara utan Michael. Han flyttade in som ett resultat av att varken föräldrarna eller storasystern stod ut med den då fyraårige gossens vurm för Eric Saades Popular. Redan ett år tidigare hade han hört en Michael Jackson-låt på radion och imponerade genom att direkt köra Michael”moves” utan att ha sett en enda musikvideo. Men dem kopplade både jag och maken på den där våren 2011. Vi hade varsitt Youtubepass där vi introducerade MJ:s låtar för sonen, och vips. Saades två repeatlåtar ut och Jacksons stora repertoar in. När förskolan började den sensommaren dansade sig lilleman dit i princip varje dag och det var Michael som bidrog till att vi skrev in sonen på den första kursen på dansskolan då, hösten 2011. Nu har en ny termin börjat, med mer avancerade steg och lika stor glädje, och nu med storasyster i en annan danskurs. Tack och lov att det finns andra som kan vattna barnens talanger när föräldrarna inte är rätt personer till det. 😉
Den första hatten, en svart, köpte sonen för egna pengar sommaren 2011 och den tredje, en silverhatt, nu i somras. För Michael är fortfarande stor, och det märkliga är att vi andra inte heller tröttnar. Men att se den lille dansaren dansa loss i lycka så fort CD:n rullar igång ger sån glädje. Och musiken är av hög kvalitet till skillnad från mycket annat som hade kunnat skvala här hemma. Det finns andra föräldrar som inte vill höra Majkul, men den känslan har inte dykt upp här. Majken, som han kallades första året, fyller hemmet med så mycket glädje.
Jag har lyssnat två gånger på Lars Lerins Vinter i P1, och blir så berörd av hans drömmar och dagdrömmar om Michael. Hur han skulle ha hjälpt honom att bli fri. Jag kan nästan dagdrömma på liknande sätt. Tänk om han hade fått leva, hur det skulle ha varit att gå på konsert med sonen.
Och jag som haft lyckan att se sonen dansa, live(!), jag kan på en liten, liten flisa sätta mig in i ER lycka över att se honom dansa, för jag vet hur glad han gjorde mig med sin dans. Det skimmer av lycka som strålade från honom, plus att han helt klart är en talang, en naturbegåvning, var en fröjd för öga, själ och hjärta.
Och jag vet min egen lycka första gången min egen son tog en trumpet mot sin mun och ut kommer rena toner och en melodi(!). Lägg sedan till hans strålande lycka…… 🙂
Att få uppleva egen inre lycka genom sina barns lycka och glädje är fantastiskt!
Kram.
Ja, det är fantastiskt och jag är glad att du fått den lyckan både med egna och andras barn. Ibland blir jag helt euforisk över att jag har kulturutövande barn. Som idag, när mitt P2 fick starta morgonen utan någon som helst protest. Eller när de nynnar med i jazzfavoriterna på Spotifylistan <3
Men vad glad jag blir att din son får utveckla sin talang.
Och att han får gå på dansskola.
Och att han har föräldrar som redan tidigt inser vilket område som han trivs med.
Vi har ju en liten cirkusartist i familjen.
Eller ja -han var liten. Nu är han stor.
Han fick kasta hur många bollar han ville inomhus när han växte upp.
Gissa om det var många bollmärken i taket när han flyttat hemifrån och jag målade om.
Nu är han både en mycket uppskattad trollkarl jonglör och akrobat och uppträder i många olika samanhang.
Man ska satsa på barnens specialintressen men inte driva på.. Då kan det bli riktigt bra.
Lycka till med er lilla Michel Jackson 🙂
Vad härligt att höra om er cirkusartist. Det är en gåva att få ta del av barnens talanger och glädjeämnen, och en utmaning att klara av att uppmuntra dem i allt.
Här gillas Majkel också av både stora och små! (jag gillar honom nog lite extra mycket nu när jag själv har barn som identifierar sig med honom)