Idag finns en text att läsa, skriven av en kvinna jag tänkt mycket på de här dagarna. Hon som jag inte känner, men blivit tårögd över att tänka på.
Tack för alla kommentarer från er som delar mina tankar. Jag har läst mer och sett teveinslag som gjort mig än mer bestört, men de får vara onämnda här. Det finns en gräns för hur mycket utrymme elakheten ska få. Att ens kalla det övervikt i fråga om denna kvinna är ett övertramp i mina febriga ögon. Och att blanda samman någon annans hälsosamma träning med en egen störd strävan mot mikrovikt är bara så galet. Katrin Z skulle ha behövt gå i skola hos klyschiga Kjell i Solsidan. Hellre platta klyschor än ren elakhet.
En blomma till Josephine – lånad av de sjuttio som svärmor fick idag. En blomma för varje levnadsår.
Jag läste det fantastiska inlägget av Josephine och hon är värd många buketter, Jag hade läst det andra inlägget tidigare och har inte ord för vad jag tycker om hennes åsikter. Det är synd om en sån människa som inte förstått vad livet går ut på och vad människovärde är.
Får man skriva vad som helst för att man inte behöver se den andra människan i ögonen?
Tack att du reagerar på orätta saker mitt i din egen kamp. Kram