Kategoriarkiv: Skrivande

Kronjuvelerna och dagdrömmarna

Det är märkligt att man kan fastna i onödigheter. Jag fick mig några timmar av skrivande, började fint med att ansöka om ett författarstipendium och med att plocka upp starten till min tredje roman. Kom på att jag skulle se klart ett program på SVT Play. Gjorde det och uppdaterade mitt romansynopsis eftersom det är flera år sedan det skrevs och historien behöver justeras lite för att passa ihop med mina första två romaner. Sen kom jag på att jag bara först skulle tipsa om fantastiska Kronjuvelerna (Carina Dahl & Ella Lemhagen) på bloggen. Men det var inte bara… SVT Play kan inte bäddas in i gratis-Wordpress visade det sig. Googla, ladda upp plugin, testa. Sen visar det sig att filmen inte alls blir inbäddad utan fult länkad. Pust.

Och vips så går timmarna. Till ingen nytta. Jo, till någon. Jag fick del av en fantastisk berättelse och gestalning – och ni får länken till första avsnittet av en strålande teveserie. Med en fantastiskt vacker och uttrycksfull skådespelerska, Alicia Vikander. Hon kanske skulle kunna spela min Bea, förresten. Med lite smink kan nog även hon se alldaglig ut. Jag tänker mig att min Bea kan vara just så där vacker när hon mår gott och nått sig själv. Och SVT skulle kunna göra ännu en fantastisk teveserie – denna gång utifrån Väntrum. Jamen så gör vi. Eller hur?

Del 1 av 3 – Kronjuvelerna | SVT PlayDel 1 av 3. Den magiska berättelsen om Fragancia, som anhålls för mordförsök på direktörssonen Richard Persson.

Embedly Powered

 

 

Tävling! Vinn en bok!

För att fira att jag faktiskt ägnade mig åt bokföringen och en hel del annat på göralistan utlyser jag en TÄVLING!
Nu var det ett tag sen sist, och jag blev så glad av att inse att ganska många har köpt Väntrum under hösten – så nu är det dags att glädja någon som ännu inte har läst den. Eller som vill vinna ett exemplar att ge bort. Here we go:

Under hösten 2011 fick Väntrum ett nytt snyggt omslag.

Vinn ett exemplar av relationsromanen Väntrum av Cecilia Ekhem

Väntrum är en bok om längtan, vänskap och om att hitta sin väg och sig själv när det blåser motvind. Möt huvudpersonen Bea som kämpar med sin barnlöshet och med vad smärtan gör med henne och relationerna. Ett stråk av sorg och en ton av hopp utlovas. Liksom igenkänning för alla som själva lever i eller har upplevt barnlängtan.

Skriv på din blogg, länka på Facebook, twittra eller skriv mejl/vykort till en massa vänner om den här tävlingen. När du har gjort det kommenterar du här eller skickar ett mejl till mig på ekhemmanet @ ekhemmanet.se (utan mellanslag) och berättar att du gjort det och att du vill tävla. Den 20 januari drar jag en vinnare och skickar iväg boken. Bor du inom Sverige betalar jag portot, och bor du utanför Sverige så hjälper du till med det – eller hittar en finlandsfärja eller kamrat som kan hjälpa boken hem till dig 😉 (Jag är så glad att över ha en hel del finska läsare och skulle önska lägre portokostnad över Bottenviken)

Mina svenska bloggbesökare kom från dessa ställen, dec -11.

Bloggarkollegorna har hjälpt mig oerhört med att sprida ordet om Väntrum. Det är jag så tacksam för. Titta gärna in och se vad de har skrivit om ni vill veta mer om boken. Eller läs en tidningsrecension. I bästa fall kommer det en recension i en större tidning snart. Jag håller tummarna hårt för det.

Blir du en gillare och följare till min skrivarsida på Facebook, Ekhemmanet, så bidrar du också till att göra mitt skrivande känt. Då blir jag så glad, så glad. För förutom bokföring så är marknadsföring den svåra biten med författarlivet….

Ett TACK till mina medhjälpare

Det är en svårighet att nå ut med sitt författande när man (ännu) inte har något förlag att vila huvudet mot. Egentligen skulle det behövas en massa marknadsföring som jag varken kan eller tar mig tid för. Men det finns andra som hjälper till. När jag idag skrev en rad på Ekhemmanets Facebooksida började jag tänka på all den gratishjälp jag har fått med att sprida romanen Väntrum.

Kanske finns det någon fler som jag har glömt. Säg till så kompletterar jag. Det är helt fantastiskt!

Och just nu kommer goda grannar med en författarpresent och annan support. Hurra! TACK från ett idag extra varmt författarhjärta!

Omslagsdesign: Liselotte Svelander

Refuserad men uppmuntrad

Jag läser just nu romanen En dag (David Nicholls), lite försenad bokklubbsläsning som jag inte hann med till vår förra träff i bokklubben ”Allans döttrar” 😉 Häromdagen läste jag ett par rader som tilltalade mig alldeles särskilt. Det handlar om en av huvudpersonernas författarambitioner och alla nej hon får från förlagen.

”…det enda uppmuntrande med alla de där refuseringarna var deras vaga formuleringar: det var uppenbart att manuset inte hade blivit särskilt läst, bara nobbat med ett standardsvar.”

Jag är glad att jag hade läst det där. Det gjorde att den refusering som kom per mejl idag inte kändes lika besvärande, fastän den kom bara en vecka efter den förra. För nog är det ruskigt vaga formuleringar förlagen levererar. Så vaga och oprecisa att de rentav är uppmuntrande.

Så jag fortsätter envisas med skrivandet. Och hittar ännu bättre uppmuntringar i en sporrande skrivadventskalender. Nu ska jag ge mig på lucka 19. Och sen försöka hämta hem lite sömn eftersom förra natten bara innehöll 4 timmar.

Kattungen kröp in i ett av förlagsbreven. Det hjälpte inte 😉

Julfrid

Mor och far och krasslig tös ser på Tomten är far till alla barnen. Ljus på bordet och pepparkakor med ädelost- och yoghurtröra skapar julefriden som filmen inte riktigt lyckas med. Tragikomiskt minst sagt.

Jag hörde Kjell Sundvall föreläsa en gång (om ledarskap) och minns att han berättade att manusförfattaren till Tomten är far till alla barnen inte alls hade nån vana att skriva manus, och skickade in det i ett första mycket obearbetat utkast. Monica Rolfner heter hon, och på sin hemsida berättar hon hur det gick till och citerar följebrevet hon skickade med till Kjell. (Särskilt intressant för nån som nyss skrivit följebrev och postat manus). Och blev inte refuserad fastän en del bearbetning behövdes. Hoppfullt att läsa när refuseringarna duggar tätt över Ekhemmanet. Inte refuseringar från filmregissörer, för den genren har jag inte testat än. Men jag har nyligen skickat Väntrum till en proffsig och vänlig filmskapare som kommer att ge mig reflektioner på om den berättelsen skulle kunna passa som film. Det löftet är en stor gåva, oavsett hur omdömet blir.

Tillägg en bit in i filmen:
Och så kom en scen där den superfertila pratar om hur fel det är att adoptera, att man vill naturligtvis ha egna barn, och ett vitt. Och in kommer de nya grannarna med sin adopterade flicka i pappans famn. Men adoptivpappan säger själv till sin fru att ”vi kan inte få egna barn”…
Undrar om det var en genomtänkt tanke bakom det (att han inte tagit till sig barnet) eller om det var den vanliga (#X%&¤%-)idén om att adopterade barn inte är ens egna…..

Knallpulver

Soffmys och gott att äta med gott sällskap (mannen i mitt liv) efter en rätt tröttande dag. Dock inte tröttande för att jag har sålt kilovis med böcker. Förvisso sålde jag fler än på bokmässan i Göteborg, men det var en ganska lätt match att ta hem 😉 Jag hade förberett mig väl, hade fått hjälp av generösa människor för att kunna genomföra det, men jag kanske inte helt var i mitt rätta element.
Jag är ingen försäljare, jag är en författare. Som ibland fattar bättre efteråt. Efterfattare?

Maken fotade mig och vår tomtenissa (som med två vänner bjöd knallpulvret på sällskap)

Nåväl, mycket jobb för liten inkomst, men jag är ändå glad över att ha varit med på den här julmarknaden. Jag fick testa en helt ny värld idag och förundras över alla dem som åker från marknad till marknad och riggar upp och ner sina försäljningsstånd med alla sina varor av allehanda slag. Det behövs särskilda egenskaper om man ska agera försäljare. Att kunna prata om ditt & datt och väder & vind är riktigt fina förmågor i såna här sammanhang. Jag kan inte det. Alls. Om nån däremot talar om sin sorg eller smärta så är jag hemma. Men det är inte direkt sånt som okända människor tar upp med en rätt blyg knalle.

Riktigt rolig rubrik på det här inlägget om jag får säga det själv. För nog är jag ett pulver när det gäller att vara knalle. Jag är bättre på att skriva. Så jag kommer ägna mer tid åt det än åt att försöka sälja det jag skriver. Jag vill tro att om jag ägnar mig åt det som går i linje med de gåvor/begåvningar jag har fått, så kommer det att löna sig. Och det gör det redan. Genom t ex bloggandet når jag dem som behöver min roman. Det är stort!
Men just nu somnar jag (bokstavligt!) när jag bloggar, så det är dags att säga god natt!

God natt!

Författar-SPA

Min barndomsvän har tidigare i höst erbjudit mig att använda sitt pörte (i bemärkelsen mysig bod) som plats för mitt skrivande. Idag är jag här. Det är som ett SPA för en författarsjäl. Och kropp. Det kom en fin mejlbekräftelse på att pörtet var bokat och att te och lunch ingick. Vilken vän.

Jag fick börja med att gråta en stund av tacksamhet när jag kom hit. Här får ni se det på bild, för nu ska jag fortsätta att ägna mina ord åt tredje romanen i trilogin. Men först ett tips om att titta in på vännens blogg så får ni också ta del av hennes omsorger. Och ta en titt på hemsidan för addWeiss om du behöver Signes hjälp att skapa rum att trivas i.

Skön promenad som tog drygt ett Radiopsykologenavsnitt
Ljusen tända och den fina stugan uppvärmd. För mig.
Goda vännen bjöd på god lunch...
...och livsviktiga samtalsämnen utifrån en gammal bok
En bok från 1950 - med fantastiskt och aktuellt innehåll.

Läs mer om den otroliga boken, och dess härliga uppdykande, här, så hälsar jag på hos min huvudperson under tiden. Och tackar Gud för vänskap, ro och kreativitet.

Bibliotekshäng

Jag satt på biblioteket i 25-årsjubilerande Kulturmagasinet och slutfilade på novellsamlingen idag. Det var länge sen jag satt där och skrev, och eftersom jag hade glömt hörlurarna som är en hjälp att gå in i sin egen bubbla så fick jag flytta från facklitteraturen om geografi när några damer kom för att grupparbeta. Istället hittade jag ett bord i ett annat hörn. Ett rätt passande hörn med tanke på ett återkommande tema i mina texter.

Nog är det rätt ledsamt att den samlade litteraturen om infertilitet ryms på en sån liten hylla. Dessutom trängs med penisböcker och annat som inte alls handlar om barnlöshet. De böcker som finns på hyllan är Vill ha barn (2002), Längta barn (2004) och en som jag inte sett tidigare Jag vill ha barn (1998). Förvillande lika titlar, och inte så många som sagt. Visst är nätet en outsinlig källa av fakta (och tveksamheter) men nog behövs det väl böcker? Romaner finns som har barnlöshet som sökord, och inte bara min egen som jag lyfter fram i tid och (mest) otid – men jag hittar ingen nyare facklitteratur i katalogen. Hur ser det ut på huvudstadsbiblioteken, är det lika glest där?

Julklappstips till ofrivilligt barnbarnslösa (m fl)

Idag har jag fått en fantastisk adventspresent. Bloggarvännen EVL, som också tidigare har gjort otrolig reklam för min roman Väntrum, gav den idag till gynekologen som behandlar så många ofrivilligt barnlösa. Vilken gåva, också till mig. Innerligt TACK! Och så glad jag är över att ultraljudet idag berättade för EVL och hennes E att deras otroligt efterlängtade pyres hjärta pickar så fint. Drömmen på bild. Förverkligad.

Nu passar jag på att tipsa om en julklapp, t ex till ofrivilligt barnbarnslösa som kanske behöver få en större inblick i hur tufft livet som barnlös kan vara. Fast nu har jag ju förstås konkurrens av Barn till varje pris och Drömmen om ett barn som jag hoppas väckte insikter hos många av dem som lever nära ofrivilligt barnlösa.

Läs mer på hemsidan om hur du beställer. Och om du bor i närheten av Sundsvall (eller vill ha en trevlig utflykt) så kan du komma och köpa Väntrum och adventsbarnboken Vänta Lydia!Galtströms julmarknad nästa lördag 10/12. Då blir det marknadspris förstås!

Vill du ge Väntrum till en vän eller familjemedlem utan att behöva överlämna den själv?
Jag skickar den gärna inslagen direkt till den som ska få den.

Och jag har förresten hängivna läsare som inte har någon barnlöshet i sitt eget liv eller i närmaste omgivningen, men som tycker om att läsa om relationer, sorg, längtan och hopp. Så välkommen med din julklappsbeställning.

Relationsromanen Väntrum (Omslagsdesign: Liselotte Svelander)

Sorg och schablonbilder

Idag har en gammal vän till familjen somnat in efter en tung tid av sjukdom. Jag fick veta det nu ikväll och har lyssnat många gånger på en sång som hon tyckte så mycket om.

Kriser och förluster påverkar oss, och när en ny förlust kommer vaknar minnen, både medvetna och omedvetna, om det som finns med i ryggsäcken. Förmodligen finns det en hel del i min ryggsäck som jag inte har fått syn på. Sånt som triggas igång i vissa situationer och skapar olust, sorg eller vilsenhet.

Adopterade har ett extra fack i den där ryggsäcken. Det som handlar om övergivenhet och separation. För en del adopterade ligger det kvar obearbetade saker i det där facket och det kan behövas mycket tid och vägledning för att komma åt vad det är som ligger där i botten och påverkar måendet idag. Men adopterade är inte för den skull de enda som har ogenomletade fack i sin ryggsäck. Så många av oss andra har det också. Även manusförfattare. Just nu är jag arg på en sån. Eller på många, men Hans Rosenfeldt, den mest aktuelle får ta ilskan. Jag har med stort utbyte följt den svenskdanska teveserien Bron. Nu pågår sista avsnittet. Och vad kommer fram? Jo, ett mycket uttjatat grepp: mördaren, en mycket bisarr och störd person, är adopterad. Jag blir så trött. Det behövs inte fler fördomsfulla schablonbilder av adopterade. Detta tema, liksom det om barnlösa kvinnors galenskap, är så uttjatat. Så fel. Vi behöver inte fler såna bilder. Vi behöver bilder av att alla människor, och inte främst adopterade och barnlösa drabbas av psykisk ohälsa.