En blomma till längtande

Idag plockade jag, som jag lovade, en tulpan ur rabatten och tänkte på Emilie.

Den blomman får lysa på Mors Dag för alla som saknar barn som ännu inte kommit, eller barn som funnits men ryckts bort. Det finns barnlösa som ännu aldrig sett sitt barn, och barnlösa som blivit föräldrar och i hjärtat alltid kommer att ha barn, men ändå är utan.

Blomman och dikten är för er alla. Med en särskilt tanke till er som hittills deltagit i bokutlottningen och låtit mig ta del av era personliga och berörande berättelser. Tack.

20120527-173331.jpg

I barnlösas himmel

I barnlösas himmel står barnen på rad
att möta sin längtande mamma
som vandrat i sorg ifrån by, genom stad
med bönen, alltid densamma
Låt mig få känna mitt barn mot min hud
låt mig fylla mitt liv med en mening
Nådde de orden en öronlös gud
utan makt att bli fri sin förstening?

I barnlösas helvete går hon omkring
oändligt blodröda dagar
Hon öppnar sin blick och ser ingenting
inget annat än väntande magar
Drömmer om barnet kind emot kind
bara smärtan är kvar när hon vaknar
Finner sig hjälplöst fast vid den grind
som stängts till om det liv som hon saknar

I barnlösas himmel står barnen på rad
och älskar sin mamma till livet

Cecilia Ekhem

14 reaktioner på ”En blomma till längtande”

    1. Tack för att du hittat hit, för dina ord och för ditt tävlingsbidrag! Jag önskar dig vinst på så många plan.

  1. Jag är så glad och tacksam över att jag inte är barnlös och då inte bara på Mors dag. Alla dagar som jag får uppleva med er kärlek till mig, som jag ofta får bevis på och alltid känner.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *