Grå flykt

Tack för alla varma, medkännande, goa kommentarer på de tidigare inläggen! Jag skulle vilja svara er var och en, men nu gömmer jag mig i Seattle. Bara i fantasin förstås, trots att jag har en barnsligt intensiv längtan att få uppleva U.S.A. Men jag borde kanske inte resa alls. Eller låta bli att resa tillbaka. När en resa som den förra veckan ger såna här efterdyningar. Högre feber, värre influensasymptom och högre puls. Och med allt det följer vrede, orättvishetssorg och avundsjuka. Jag är arg på människor som har den dåliga smaken att vara friska. Jag är just idag avundsjuk på benlösa människor som är starka nog att tävla för Sverige i vansinnigt påfrestande idrottsgrenar, när jag måste tänka efter väldigt noga innan jag går ner i källaren och sätter igång tvättmaskinen. När jag inte kan hjälpa resten av familjen med nödvändiga ommöbleringar för att ge sonen ett sovrum stort nog att leka i. Med den här sjukdomen finns inte en enda gren i OS eller Paralympics som skulle fungera. Inte för att jag nånsin varit nån elitidrottare, men när känslorna stormar ikapp med febern är logiken inte särskilt närvarande.

This too shall pass. Jag kommer bli snällare igen. Och kanske lägga ut nån fler av de dikter som väntar. Men just nu har jag inte lust att bjuda på en enda gratis diktrad till nån annan. Särskilt inte på Facebook. (Se bara på länkarna Ninette la ut till kommentarerna i förra inlägget). Och jag tänker att om jag verkligen hade talang för skrivande så skulle Facebookläsarna aktivt leta rätt på mina dikter och inte bara vänta på (det uppenbarligen opålitliga) nyhetsflödet. Om min roman verkligen hade varit något för de stora läsarskalorna så skulle den ha sålt sig själv, genom att läsarna berättade om den, eller genom att nån annan än jag hade försökt övertala förlagen att ge ut den.

Så just nu, för nu, släpper jag mina skrivardrömmar och tillåter mig tycka dem vara övermodiga. Eller tillhöra en frisk person. En som orkar sitta upp längre än en halvtimme.
Så just nu tillåter jag mig vara arg på sjukdomen, Gud och allt. Och gömmer mig hos Meredith Grey.

20140311-135243.jpg

5 reaktioner på ”Grå flykt”

  1. Inte så mycket mer än en cyberkram i denna min respons. Men en innerligt varm sådan. Jag känner med dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *