Laktos. Ett modeord.

Det är inte ovanligt att mjölken utpekas som orsaken till mängder av sjukdomstillstånd, inte minst inom alternativmedicin. Redan i slutet av 1900-talet 😉 märkte jag det när jag läste specialkostintyg skrivna av homeopater. I den nya tidningen Magasin Måltid läser jag en artikel om att diagnosen laktosintolerans delas ut lättvindigt och ibland ställs av föräldrarna själva. Kanske gör den laktosfria kosten magarna lugnare, men om det är annat som är grundorsaken till magproblemen (IBS ger ju precis samma symptom) så är det en björntjänst att sluta med laktos. Jag läser att restprodukten av osmält laktos hjälper tarmen att bryta ner laktos. Intressant! Så om man inte alls äter laktos blir det aldrig några såna smarta restprodukter. Man kan alltså bli mer känslig mot laktos av att äta laktosfritt!

Alternativ medicin och moderna dieter strider ofta både mot min kristna tro och min tro på vetenskap. Jag ser väldigt mycket religion i de rörelser som utpekar det vi stoppar i munnen som orsak till all sjukdom. Religionen märks också i andra matidéer, och när t ex ”fettdoktorn” uttalar sig om det hon kallar etablissemanget (som jag tveklöst tillhör) så ser jag en kamp om svart och vitt, sanning och lögn, gott och ont som har mängder av religiösa förtecken.

Det är nästan omöjligt för Livsmedelsverket och representanter för vetenskap och offentlig måltid att nå fram med såna här budskap, eftersom man ses som del av det där etablissemanget som bara far med osanning. Magasin Måltid har f ö ägnats ett eget inlägg på fettdoktorns blogg, och det som skrivs där skulle aldrig övertyga henne. Inte heller skulle artikeln om att laktosintolerans sätts som diagnos för lättvindigt övertyga dem som tror på att det är laktosen eller mjölken som är roten till det onda. Särskilt när det är Mjölkfrämjandet som har gjort studien som visar att laktosintolerans är vanligast på små och privata förskolor och i storstäder. Det vore intressant att se om en liknande studie av någon opartisk instans skulle tas emot som fakta.

Förmodligen finns det alternativa fakta som säger att man kan få långvarig feber av att äta både mjölk, mjöl, kött och socker. Så jag får väl skylla mig själv för att jag inte på alla plan tillhör den rätta religionen.

20120518-085911.jpg

Skummad ekologisk lättmjölk i en uppmuntranslatte jag gjorde till mig själv.

2 reaktioner på ”Laktos. Ett modeord.”

  1. Oj, jag visste inte att det var såna stridigheter i matvärlden! 🙂 Min man är laktosintolerant och det går hur bra somhelst hemma, men konstigt nog kan det ofta vara problematiskt när man ska äta på restaurang. I makens lunchmatsal finns nästan aldrig laktosfria alternativ så han kommer ofta hem och har bara ätit en sallad. Som du skriver börjar ju diagnosen bli vanlig, så anpassning behövs ofta ( och är ju inte särskilt svårt).
    Min man är så gammal att han VET att han har intolerans, och som du skriver funkar det bra att ibland få i sig lite laktos, men det kan vara svårt att förutsäga om och när det ska funka ok.
    🙂

    1. Många stridigheter finns det. Och eftersom alla äter och lagar mat är det många som ”kan” mat och näring.
      Efter att ha läst den där artikeln fick jag nya tankar om vad det innebär att en del barn i onödan amatördiagnostiseras med laktosintolerans och att vuxna skippar laktosen bara för att det verkar bra. Naturligtvis finns det äkta intolerans, men det blev så tydligt att otydliga symptom kan göra att många hamnar i en diagnos de inte borde ha. Och en del får ingen diagnos alls :-/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *