De senaste dagarna har jag omgivits av fraser som ”det är nu som livet är mitt” och ”låt mig få bära dig när du är svag”.
Det är vår fjortonåriga sångerska som har övat solosång till dagens gudstjänst. En sån dag går en stolt mor både på eufori och panodil, och det var svårt att hålla tårarna borta. Sångerna berör, liksom den unga tösen som jag får kalla min.
När vi kom hem sa gossen jag får kalla min, kanske inspirerad av Sarah-sången:
”Vet du mamma, jag har ALLTID älskat dig!”
När hjärtat hade blossat färdigt svarade jag att jag alltid har älskat honom, också innan vi kände varann…”…för då längtade jag efter dig, och kanske längtan är en form av kärlek?!”
”Så är det!” svarade han bestämt.
”Längtan är kärlek!”
Tulpanerna som vännerna bar med sig fick ta plats på utemöbeln som barnen torkade i glädje över att få äta lunchen ute. Under en hoppfull himmel.
Kikar in här som ny och finner harmoni:) Längtan är också kärlek. Nåväl kikar vidare lämnar ett spår och hoppas att en vacker dag vill göra detsamma:) Allt gott
Den vackra dagen var idag! Jag tittade in med glädje! Och tog emot dig här med glädje! Tack för hälsningen!
Det är klart att längtan är kärlek och när längtan möter kärleken så växer den ännu mer.
Är så glad att du har dina längtans barn och jag har mina.
Glad att panodilen hjälpte dig till kyrkan och du fick lyssna till din dotter. tack för de medkännande orden på min blogg. Idag har jag skrivit ett inlägg som du gärna får be tas emot på rätt sätt, har denna vecka blivit så lessen över en del kommentarer som jag inte ens publicerat.
Kram
Så ledsen jag blir att läsa att människor ids skriva såna kommentarer som är opublicerbara, när de goda orden inte ens orkar skrivas ner ibland. Anonymitet är ett gift som minskar människors empati.
Tack för all din omtanke!