Lycka kan vara…

…att få fina hälsningar från varma människor.
Tack för kommentarer och mejl och andra slags hälsningar!

…att lyckas somna om i soffan när man vaknat för tidigt.
Vi fastnade framför teven sent igår, jag och käre maken. Vi såg två filmer om Monica Zetterlund och fick sen se och sjunga med i en fin gudstjänst från Katarina kyrka. Gudstjänsten inleddes starkt av Petra Mede, och jag funderar på om detta är julen som hon kom ut som kristen. Eller om det bara var nu som jag förstod det. Det gläder mig hur som helst. Dels för att jag tror att alla människor behöver vara kristna, och att det behövs kända kristna förebilder, olika slags personligheter, i vårt land.

…att krydda det andra uppvaknandet med viskande småprat med sitt yngsta barn, och att påminnas om annan lycka.
Vi viskade om att gå och prata i sömnen, vilket fick mig att minnas och berätta om en natt för fem år sedan. Bara några veckor efter att vi fått varandra. Då hörde jag vår nyfådde 2,5-åring viska i sömnen. Det han sa var ”mamma”. Det grep så starkt tag i mig, att han också i sömnen frågade efter mig. Han som bara några veckor hade haft en person att kalla mamma. Jag.

I bloggen som vi skrev under den åtta månader långa adoptionsvistelsen i Kenya kunde vi inte visa sonens ansikte innan adoptionen var juridiskt. Därför blev det många innovativa bilder. 😉

 

Barnen 2008
Barnen 2008

 

2 reaktioner på ”Lycka kan vara…”

  1. Jag tror inte jag läst den bloggen förut.
    Spännande att läsa om er Kenyavistelse.
    Glad att ni fick er älskade pojke.
    Och att ni blev fyra i er familj.
    (Ja kanske en liten femma också)
    Jag tänker på katten 😉
    Kram och ett riktigt gott nytt år.

    1. Tack för medglädjen! <3
      Ja, jag vet inte om det är nån femma. 😉 Nya katten fick komma när den gamla katten lämnade oss. Båda älskade husdjur, men inte riktigt med i familjen enligt min definition.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *