Blogglädje

Jag har sagt förr att det var en glädjedag att jag började blogga. Det har givit mig nya vänner och nya läsare. Det är ohyggligt svårt att nå ut som förlagslös författare – men tack vare det egna bloggandet och upptäckten av alla längtansbloggar som finns där ute så har jag nått nya bokläsare. Och just dem som jag tänkte på när jag började skriva Väntrum.

Det blev ju en svacka efter Bokmässan när jag fattade hur omöjligt det är att synas som hobbyförfattare i en kändisvärld. Och jag har grubblat en del på om det är lönt att hålla på med tjänstledighet och skrivande. Det är sannerligen en förlustaffär – extra nu dessa dagar när jag är hemma med sjukt barn och inte kan förvänta mig pengar från Försäkringskassan då en skrivardag inte ger någon inkomst. Tur att jag själv blev sjuk då så att jag förenar två anledningar till att sitta i soffan 🙂

Ett gäng Väntrum som väntar på sina läsare

Grubblande över vad vitsen är som sagt. Och ledsamt att inte en enda bokbeställning kommit från någon medlem i Barnlängtan trots att priset medlemserbjudandet där är för mig lägsta möjliga. Det är lätt att negativa tankar går i spiraler neråt, och eftersom ingen har nappat på det här medlemserbjudandet så har jag tänkt att det kanske är att lura mig själv att tro att min roman verkligen är något för den stora skaran längtare.

Men så kommer det något som kan vända spiralen uppåt igen. Idag var det Märtas blogginlägg på I väntan på ett barn. Lösenordsskyddat eftersom hon ligger och läser Väntrum på bilden. Tack Märta. You made my day.

Eftersom jag nu blev sjuk själv och missar kvällens inplanerade (och sällsynta) galej så satsar jag på en tevekväll. Idag blir det TV3:s barnlängtansprogram Drömmen om ett barn. Jag hör till dem som verkligen tycker om SVT:s Barn till varje pris? även om jag oroade mig en del med tanke på titeln. Jag förundras över – men gillar – att det beskrivs så totalt olika sätt att bilda familj. Homosexuellas barnalängtan har jag länge känt med (det anar nog Väntrumläsarna) och skrivit blogg om tidigare. Kanske kommer TV3 skildra majoritet av barnalängtarna, men jag tror båda sidor behövs. Och jag tror det är bra med tanke på synliggörandet av denna längtan att två kanaler tar upp den här – för mig och för många – stora frågan samtidigt.

Hösten är min


Selångersån, Sundsvall

Just idag har jag inte varit ute så mycket i hösten men dagarna dessförinnan har jag fångat en del av prakten med telefonkameran.
Har jag sagt att jag tycker om den här årstiden?


Guld!

Plötsligt exploderade färgerna. Starka men vänliga mot ögonen.


Tänk att vara en igelkott och sova i såna lakan

Välkommen sömnlöshet

Det är sällan eller aldrig roligt att ha sovit dåligt. Humöret och allehandla toleransribbor sänks. Men ändå kan jag vara tacksam över att få vara sömnlös med mitt sjuka barn, när det handlar om oförarglig feber (magsjuka är dock inte kopplat till tacksamhet för en emetofob). Tacksam över att ha fått de efterlängtade barnen som var långt ifrån en självklarhet.

Så idag är vi trötta jag och junior. Och katten testar toleransen genom att bokstavligen klättra på väggarna och förstöra oersättligheter. Då behövs en uppbygglig sång. Jag har bloggat om den förr, men testar nu om jag kan lista ut hur jag får den inbäddad i den här bloggen.

Så där ja… en handfull googlingar och en handfull testningar senare….

 

4th of October – Day of the cinnamon roll

Swedish cinnamon rolls - my style

There is always something to celebrate. Always a reason to eat. At least in Sweden. Today it is the 4th of October, since 1999 – the year we were blessed with our first child – this day has been named ”The day of the cinnamon roll” – or Kanelbullens dag in Sweden. It might seem a bit infantile to celebrate a pastry, but the day was established to celebrate the baking done in the homes. (But I guess people baking buns professionally are very happy this day).

So – for any English-speaking friend, here is the recipe for the bun of the day.

Swedish buns – Cinnamon rolls

Dough: 3 dl milk, 50 g fresh yeast, 100 g butter, 1 dl sugar, 1/2 teaspoon salt, 1/2 teaspoon ground cardamom, 9 dl all-purpose flour
Filling: 50 g butter, softened, 1/2 dl sugar, 1-2 tablespoons ground cinnamon
Garnish: 1 egg, pearl sugar or crushed sugar cubes

1. Heat milk to 37°C (98°F)
2. Crumble yeast in a large bowl. Add some milk and stir until yeast is dissolved.
3. Add remaining liquid, butter in slices, salt, sugar, cardamon, and around 2/3 of the flour. Knead until smooth and elastic. Add more flour when kneading, but save some for rolling out. Dough is ready when it begins to clean bowl.
4. Sprinkle with flour. Cover and let rise in a warm place until doubled. About 30 minutes.
5. Knead dough a few minutes in blown. Turn out onto a floured board. Knead in remaining flour. Dough is ready when it begins to clean board.
6. Roll out dough in a rectangle. Spread with soft butter, sprinkle with sugar and cinnamon and roll up.
7. Cut into 1-2 cm slices and place on greased baking sheets. Cover and let rise in a warm place until doubled. About 30 minutes. Preheat oven to 250°C (475°F).
8. Brush rolls with beaten egg and sprinkle with pearl sugar.
9. Bake 5-10 minutes in the middle of he oven. Cool covered.

Small cinnamon rolls - my daughters style

 

Gallup om fertilitetsklinikers psykologiska stöd

Igår kväll tog jag tag i en privat liten enkätundersökning. Privat, men förhoppningsvis intressant för fler. Mejlet här nedan har jag skickat till sexton fertilitetskliniker, sex offentliga och åtta privata. Jag har redan fått ett svar. Ett glädjande dessutom, som visar på en bättre situation än på de kliniker vi (på IVF-stenåldern) besökte. Och sponsrade.

Det ska bli spännande att läsa fler svar. Och det skulle också vara intressant att läsa patienterfarenheter om det eventuella psykologiska stödet. Kanske du skriver om det på din blogg? Eller i ett mejl till mig. Just nu finns adressen här nedan. Förmodligen en spam-magnet. Men hur gör man när man bloggar på iPhonen och inte kommer åt texten som är längst ner i fältet? Och vad blir det egentligen för typsnitt på det här?
Stora frågor för en WordPress-nybörjare…

Mejlet till klinikerna:

Till verksamhetsansvarig
Med anledning av föreningen Barnlängtans rapport som kom i somras har det i olika forum väckts funderingar om hur det psykologiska stödet till infertila är eller borde vara. Exempelvis genom detta bloggupprop: ”Barnlös – meningslös?”
Jag är en av författarna till denna text och skulle önska att fertilitetsklinikerna deltog i detta samtal.
Hur ser ni som ansvariga för en fertilitetsklinik på er roll när det gäller det psykologiska stödet till era patienter?

Vänliga hälsningar från Cecilia
Cecilia Ekhem
Hemsida: www.ekhemmanet.se
Blogg: http://cecilia.ekhemmanet.se

Allt som står i tidningen är inte sant

Den senaste tiden har jag sett hur personer som står mig nära antingen privat eller i arbetet hängs ut i pressen. Namngivna personer dras i smutsen utan att någon har dömts skyldig. Reportrar uttalar sig om etik och moral men ingen etisk reflektion syns från dem som basunerar ut budskapen. Det är sorgligt för de drabbade och så tydligt att inte allt det som står i tidningarna är sant. Det finns versioner som aldrig kommer ut, men den som inte är insatt tar troligen massmedias beskrivning som en objektiv sanning.

Ibland, som nu, kan det skrivna ge enorma konsekvenser för de omskrivna. I andra fall handlar det om en felaktig beskrivning som inte drabbar någon personligen, men helt enkelt är fel. I det fallet har jag hakat upp mig på tidningen Mama. Innan det första numret av den tidningen kom ut blev jag intervjuad av Katerina Janouch för Mama. Det var en bra artikel som beskrev den smärtsamma längtan efter andra barnet. När tidningen kom ut blev jag trots det förvånad. Förvånad över det glassiga magasinet som jag hade uppfattat skulle bli en djupare och inte ytligare skrift än de föräldratidningar som redan fanns. Förvånad över att hela vår problematik beskrevs som ”sekundär infertilitet”.

Nu gör de samma sak igen. I ett nytt nummer av Mama intervjuas en annan sundsvallsbo som också har fått första barnet efter lång och IVF-kantad väntan. Ändå beskriver Mama ÅTERIGEN längtan efter andra barnet som sekundär infertilitet. Jag tycker det är fel. Sekundär infertilitet bör rimligen vara när man har kunnat få till första barnet på egen hand men att infertiliteten dyker upp när man försöker få syskon. Både jag och Lina, med respektive, hade ju en primär infertilitet att slåss mot. Då är det väl den primära som är kvar också när man försöker få syskon. Eller? Kanske en petitess och mitt sedvanliga ordsnokeri, men så ser jag på det. Och experten som Mama tillfrågat med. Hur tänker du?

Nu visade det ju sig att vi inte alls var infertila. Vi fick ju en pojke senare.
På 13 kilo!

Omogen och trött

Busshållplatsbloggning en kylig morgon hann bli påbussenbloggning innan punkten var satt.
Måndag morgon och jag är gräsligt trött. Och gräsligt omogen som inte kan lägga mig i tid. För jag föreställer mig att en vuxen människa planerar sin tillvaro så att hon får den sömn kroppen behöver. Och tar hand om sitt hus, sin trädgård, sin vikt, sitt hår, sin hud och sina tänder.
Jag är omogen på alla plan.
Men jag har i alla fall flossat några kvällar den senaste veckan. Det brukar jag inte. Men imorrn ska jag till tandis. Då brukar en veckas förvägsflossning räcka.
Moget?!

Trerätters med smak av skog

Dagens utflykt gav en lagom skörd av trattkantareller, och gossebarnet beställde svampsoppa. Den som vi åt för några veckor sedan och som han (den annars soppointresserade) åt flera skålar av då. Jag lagar aldrig mat från recept, men som tur var så hade jag bloggat om just den soppan och därför skrivit ner hur jag gjorde. Så jag kunde upprepa soppan med samma smak dessutom. Den blev förrätten och en bulgursallad med bland annat hummus som sällskap blev huvudrätt.

Efterrätten hade tolvåringen gjort alldeles på egen hand. En ljuvlig frusen cheescake. Föräldraskapet ger nya glädjor och utmaningar med tiden. Att få smaka på sitt barns kokkonst hör definitivt till glädjorna.
God lördag!

Höstluft

De senaste dagarna har hösten varit alldeles för varm för mig, men idag när jag hämtade tidningen var den friska, höga höstluften tillbaka. Himlen blå över gyllene löv och mogna äpplen.

Den här årstiden är min. Höstluften är lätt att andas till skillnad från vårens kravfyllda och sommarens ibland kvalmiga värme. Det är som Carola sjunger i När löven faller att ljuset ifrån skymning gör mig väl och jag får styrka i det svaga i min själ.

Vi har helgbesök av en gammal god vän som fick en födelsedagsbricka imorse och som snart ska få lära känna vår skog. Vår höstskog.

Det är härligt att ni har hittat hit och jag är så glad över alla kommentarer. Det är tydligt att det är lättare att kommentera på en ”riktig” blogg. Nu ska jag bara lära mig alla trixen. Till exempel att bädda in filmklipp. Tur det finns mycket wordpresskunskap att googla sig fram till. En annan gång. Nu på med skogskläderna.

 

Årsdag

För tre år sedan idag fick vi vårt andra barn. Den 30 september sa vi med mun och hjärta ja till en tvåårig pojke i Kenya. Det dröjde tio långa dagar till innan vi fick veta hans namn och se bilderna på den pusselbit i vår familj som hade saknats så länge. Storasyster, då nio år, fick bestämma vad vi skulle göra för att fira, och det blev en utflykt i det soliga höstvädret till Södra berget i Sundsvall.

En tre år gammal glädjebild. Sidhuvudet på första bloggen.

Både i IVF- och i adoptionsvärlden finns det mängder av dagar man hade kunnat undvara, men när det går väl, också mängder av datum att fira. Denna dag höll på att gå mig förbi, men så när jag klädde mig mindes jag dagens datum när jag såg en tunika som jag inte hade haft på länge. Den som jag hade på mig när vi mötte vår pojke första gången.

Första mötet. Ett finger mot storasysters arm. En efterlängtad blick.

Vi hade dessförinnan fått skicka ner en present och ett litet album med bilder på oss så som vi skulle vara klädda när vi mötte Ambros på barnhemmet. De kläderna bar vi i handbagaget på väg till Kenya den 7 november 2008. Och häromdagen såg gossen den här tunikan i min garderob och sa åt mig att jag borde ha på mig den oftare.
Idag är en bra dag.

Fikarum och blogghållplats