Avslutningsinlägget är lagt på gamla bloggen, och denna nya plats för mitt skrivande släpps ut i synlighet.
Idag är förskolan stängd och jag och lilleman har en lugn morgon. Han är bättre på att ta det lugnt. Jag har inte lyckats få i mig frukost än eftersom jag på stående fot fastnade där jag slutade igår med WordPress och Google Analytics och andra märkliga namn på det som finns här bakom kulisserna. För lite sömn och ingen frukost. Det är bäst jag tar den där filtallriken innan jag (alltför sent) betalar räkningarna. För det gör inte bloggen. Det finns vissa bloggar som faktiskt gör det. Betalar räkningar. Det förstår jag inte riktigt hur det går till, men det hade inte varit så dumt att tjäna pengar på sitt skrivande. Jag gör inte det på bokskrivandet heller. I alla fall inte än.
Det första sidhuvudet kom att handla om skrivande, även fast denna blogg inte kommer att vara en författarblogg. Här ska rymmas annat. Vardagsbilder. Godsaker. Sorgetankar. Livsfunderingar. Föräldraskap. Och det som har lett dit: historien av barnalängtan och processer och kamp. Och det är ju genom skrivandet jag gestaltar alla dessa funderingar, så till en början får det vara skrivarsymboler som välkomnar dig hit.
Bok- och biblioteksmässan i Göteborg är en fest, men ingen försäljarfest för en okänd författare. Men nog var de fina alla böckerna jag släpade dit och hem igen. Det nya omslaget har Liselotte Svelander designat och fotograferingen har Peter Nykvist stått för. Oj så jag gläds över den gåvan!
Den som vill läsa romanen på bilden är välkommen till Ekhemmanet, men ta gärna omvägen förbi de fina vitsorden på bloggen BiblioBuster.
Hemsidan för Ekhemmanet föddes för tre år sedan. Då startade jag tillsammans med maken bloggen Hej och karibuni som blev en dokumentation över familjens adoptionsvistelse i Kenya. Vi kom hem som fyra i familjen efter våra åtta månader i Nairobi och slutade blogga. För ett år sedan återupptog jag bloggandet på Villhabarn under namnet Cecilia summerar. Det har varit en del bekymmer med spam, så nu flyttar jag hem igen till den egna hemsidan. Denna gång med ett bloggverktyg som ger mer frihet och möjligheter än de tidigare.
