Resan tillbaka

20130709-134837.jpg

På väg tillbaka. Det är en sällsam känsla. Resan genom sjukdomslandet hade jag inte valt. Satt plötsligt på tåget och märkte att det bara rusade på vidare och vidare utan att byta riktning. Till andra slags landskap än jag tidigare upplevt. Med gamla men också nya reskamrater, såna som delar den här sträckan, om än i andra slags fordon.

Nu har jag nått stationen där tåget vänder, och försiktigt påbörjat vägen tillbaka. Jag slås av hur landskapet förändras, hur jag får se sånt som jag inte sett på mycket länge. Det är 1 år och 4 månader sen jag upptäckte att jag satt på det där tåget. Från början i tron att det snart skulle vända. Att jag snart skulle bli frisk. Först nu har det verkligen vänt. Jag orkar gå längre än jag trodde skulle vara möjligt, tempen börjar sakta sjunka, värken i kropp och huvud håller sig borta väldigt långa stunder. Det känns som ett mirakel, men miraklet skedde nog för länge, länge sen. När just rätt läkemedel uppfanns och nu när de började jobba i min kropp. Jag är så tacksam. Till Gud, till alla varma människor omkring mig, till forskningen – och till mig själv. För att jag härdade ut och inte gav upp kampen om att få den behandling jag själv anade att jag behövde. Bra jobbat Cecilia!

18 reaktioner på ”Resan tillbaka”

  1. Vilka fantastiska nyheter! Alldeles underbart. Ögonen är vattniga nu… såå glad för din o familjens skull! För fortsatt kurs uppåt. Amen.

  2. Så vansinnigt glad jag blir för din skull och hela familjens för det har ju varit ett lidande även för dom. Tänk att det äntligen vänt och att du ser en väg ut ur dunkelkammaren.
    ”Tack gode Gud att du hört våra böner och gav Cecilia sin envishet, läkarna insikt och kunskap till den som gjorde medicinen. Tack för all den kunskap du givit Cecilia under denna tid, dyrköpt kunskap men en djupare insikt i lidande som hon kan få använda för andras skull. Välsigna nu resan tillbaka med tålamod.”
    Fortsätter o ber för resan på flera sätt. Kramar

  3. Ja, verkligen bra jobbat! Vilken kamp du utkämpat, i motvind – nu får du segla lite läns! 🙂 Det är då det är så lugnt och skönt att man kan luta sig tillbaka och bara njuta av livet i och utanför sittbrunnen…

  4. Så underbart att höra att tåget äntligen vänder! Jag är så glad för din skull, och för din familjs skull!

  5. Hej cecilia! Jag har inte slutat läsa din blogg men har inte kommenterat på väldigt länge, förlåt. Jag har tänkt mycket på dig i din sjukdom och nästan kunnat känna tröstlösheten genom datorn. Jag är så glad att höra att det vänder! Och visst är det sorgligt att man måste stå på sig aå för att få hjälp men jag är glad att du orkade! Ett sånt tålamod du haft! Varma sommarhälsningar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *