20140414-090409.jpg

Någon som, liksom jag, har famnen full med fantastiska vänner och världens bästa familj borde ju inte behöva skaffa sig en låtsaskompis som jag tänker på så ofta att hon dyker upp i vänskapliga samtal i drömmarna. Men det är något så oemotståndligt med Sarah Dawn Finer, som gick mig förbi ända tills hon började sjunga på svenska. Då drabbade hon mig med en styrka som var en kombination mellan en ornitologs lycka över en unik fågel, en läsares häpnad över hur rätt poeten träffat och en fjortis bultande hjärta över en artist som inte har en aning om vem fjortisen är men ändå känns som en vän.

Texten från Sarahs sida här ovan berättar om varför jag tycker så mycket om denna, för mig egentligen okända person. Jag känner ju bara hennes scenkaraktär, om än rätt väl vid det här laget. 😉 Tacket till oss som följer med på vägen är skrivet på just ett sånt sätt som går rakt in i hjärtat på mig. Samma sak med konsertprat och intervjuer. Och sångerna, fastän de inte handlar om mitt liv, kryper in under huden så att jag vill både gråta och jubla. När plattan Sanningen kommer om natten kom, hade jag varit sjuk i ett knappt halvår. Det var många under den tiden som lovade mig hälsa, utan att ha en aning om vad jag hade drabbats av. “Men det är klart att du är frisk till jul!” “Oroa dig inte, snart kommer du ta dina långpromenader igen!”. På samma sätt som den som väntar på kärlek eller längtar efter att bli förälder, blir lovade livskamrat eller barn bara de slappnar av eller slutar tänka på saken.

Jag förstår att det ligger en önskan att ge uppmuntran bakom såna löften, men jag kan inte med bästa vilja förstå varför människor så ofta vill uppmuntra genom att lova sånt som de inte vet något om. Sånt som ingen människa kan lova. Därför älskar jag låten “Lova mig ingenting”. Den handlar inte om brusten kärlek för mig. Den handlar om att livet är som det är, ibland brustet, och att det är just i det jag behöver ta avstamp. Jag kan och vill hoppas på att det som inte är som det ska kommer att förändras, men kan aldrig lova, förutsätta eller veta.

Så lova mig ingenting, men var med mig i det som är, på det sätt som jag vill vara med där du är.

Men jag kan lova att jag kommer fortsätta att söka mig till Sarah Dawn Finer och hennes musik, fortsätta önska henne allt gott som om hon vore en vän – och fortsätta bete mig som en fjortis. Som nu när jag läser kartboken och sommarens turnéplan parallellt. Synd bara att jag har slutat prenumerera på Lilla Fridolf. Där kunde man ju önska sig en vaken träff med sin idol. 😉

——————————————————————-

Related Posts

2 thoughts on “Sarah Dawn Finest!

  1. Precis så, lova inget som man inte vet något om!
    Det blir lite som att folk som säger liknande (och som själva inte har sjukdomen eller är kroniskt sjuka) bara vill tysta ner när man berättar hur man mår, som att dom själva inte står ut om det inte blir bättre. Förstår ju att det kan sägas i all välmening, men å vad ord betyder mycket.

    1. Ja, jag tror “tröst” samtidigt som den är ett uttryck för omsorg, ibland handlar om tröstarens egna behov av att plåstra om, ställa tillrätta och kunna tro att allt ska bli bra igen. Allt blir inte bra igen. Men livet kan ändå bli bra.

Lämna ett svar till Mireille Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *