Självomsorg

När man lever med en sjukdom som begränsar livet är det extra viktigt att vara mån om sig själv. Jag förstår det, samtidigt som jag tror att jag skulle behöva tänka mer på hur det är för de kära som lever i min närhet. I sjukdomens skugga. Men detta får handla om mig. Den sjuka. Den som inte kan gå nerför trappan eller ens upp ur sängen utan att få hjärtklappning, den som tycker att en tur till postlådan är en långpromenad, den som får räkna med mer feber och värk efter varje liten utflykt från hemmet. Nu när jag allt tydligare ser att det friska livet inte är inom räckhåll tror jag att jag behöver hitta sånt som får både kropp och själ att hålla längre. För min skull och för dem jag älskar.

Om några veckor är det precis två år sen jag insjuknade. Detta är tredje vintern jag är sjuk. Vintrarna är ännu besvärligare. Än mer begränsande. Det tog ett tag att förstå det. Det tog också ett tag att inse att det inte är nyttigt att tänja på gränserna, att det har gjort mig sämre att jag tidigare har tvingat ut kroppen på promenader och aktiviteter den inte egentligen klarat av. Att göra mer än man tror att man klarar premieras ofta i vårt samhälle. Den som anstränger sig lite för mycket, tänjer på gränserna gång efter annan, får ofta ryggdunkningar och gillanden. Därför är det så svårt att lära om. Svårt att ta in att det kan vara katastrofalt med just den här sjukdomen (den som jag lite Voldemortskt ännu inte nämnt vid namn) att pressa sig. Så många har blivit helt sängbundna, sondmatstvungna av just det. Så jag försöker ägna mig åt självomsorg. Förutom sånt jag inte vill eller kan låta bli att göra (som att måna om barnen, svara i telefonen, skriva en dikt, äta så nyttigt jag orkar, tömma diskmaskinen, tvätta mig, fullfölja ansvaret i den ideella föreningen så gott det går…) behöver jag välja sånt som jag tror får mig att hålla längre. Och kanske, kanske hitta stigen som ska leda till ett friskare liv. Recovery path.

Detta är mina försök till självomsorg under den fysiskt tuffa vintern.

Dagsljus
10 minuter

Åtminstone tio minuter om dagen vill jag försöka vara ute. Det fungerar inte alla dagar. Bara att klä på sig täckbyxor, jacka och kängor (utanpå dubbla lager innekläder) är en ofattbar ansträngning. Men idag tog jag mig ut, och kunde sitta en stund i solen med kärvänligt sällskap.

20140203-123252.jpg

Skapande
20 minuter

Som jag skrivit tidigare har jag börjat följa en sida som ger hopp. Som lindrar sorgen att inte kunna jobba, att inte göra något som ger inkomst. Det finns också en stor sorg att jag inte på två år har kunnat skriva på mina romaner. Den ena nästan färdiga och den andra påbörjade men i huvudet färdiga. Det är svårt att hålla gamla trådar när huvudet är febertrött. Författandet har givit mer administrativt krångel (företagande, bokföring, deklaration…) än det har givit inkomst – men det har givit så mycket annat. Stöd till barnlösa, spirande hopp och tro till en del läsare och till mig nya vänner och ett nytt gudbarn.

Jag tror fortfarande att Väntrum är en aktuell roman. Eller kunde vara om jag hade kraft och kunskap att marknadsföra den. Som det är nu ser jag inte i statistiken att några nya exemplar köps, men ändå försöker jag hålla fast vid den gamla glädjen över att så många berörts och blivit hjälpta av Väntrum.

Så nu vill jag följa utmaningen att vara kreativ under tjugo minuter varje dag. En ny roman, helt utan gamla trådar att hålla reda på. Om den så är klar om tio år så är det ett sätt att inte bara vara Cecilia, den sjuka. Cecilia, romanförfattaren bor också här.

20140203-125703.jpg

Avslappning
10 minuter

Det är en utmaning för mig att vila på dagen eftersom jag aldrig somnar då. Därför har jag svårt att vila helt utan intryck, men jag tror det är extra viktigt att begränsa intrycken med den här ansträngande sjukdomen. Så jag har som målsättning att blundvila tio minuter om dagen. Tio minuter av avslappning då jag bara tänker på hur kroppen vilar och försöker låta andra tankar flyga vidare. Jag vill inte praktisera något som har kopplingar till annan religion än min kristna. Därför har jag inte tagit till mig varken yoga, meditation eller mindfulness eftersom de så ofta fötts eller bär budskap från en helt annan andlighet än den jag bekänner mig till. Så jag gör på mitt sätt. Blundar, tänker på olika kroppsdelar sakta en i taget och lyssnar på musik som hjälper mig att stilla mig. Arvo Pärts Für Alina är drygt tio minuter lång i originalversionen. Som tystnad men musik. Tio minuter. Perfekt med andra ord. Här får du smaka en kortare version.
Och bygga din egen version av självomsorg.

Vid sidan av allt detta bär jag mitt bönearmband, Frälsarkransen, alla vakna timmar. När fastan nu närmar sig i kyrkoåret ska jag försöka hitta ett kravlöst sätt att fördjupa också min tro (på fler sätt än den traditionella Facebookfastan). Det handlar dock något annat än självomsorg. Det handlar om tron, mitt fundament. Att den finns kvar, lika självklart nu som innan jag blev sjuk är en oerhörd glädje. Nästan lika overkligt stor som glädjen att ha en familj. Att inte vara ensam. Men ändå måna om sig själv.

14 reaktioner på ”Självomsorg”

  1. Så kloka idéer, tycker jag. Din familj behöver att du tar hand om dig!

    (Skulle en täckkjol vara enklare än täckbyxor? Tänker att varje litet uns energi är guld värt…)

    1. Tack! Idag är det flera som är sjuka, så det är svårt att hitta både vila och kreativitet. Men Arvo Pärt har varit här. 😉
      Täckkjol vore verkligen bra!

  2. Täckkjol är ett synerligen praktiskt plagg, både för trötta värkande kroppar, eller om man föredrar kjol istället för byxor, men ändå inte vill frysa. (Att föredra kjol istället för byxor kan ju iof också bero på trött värkande kropp…)

    1. Jag får se när jag kan ta mig till en affär som säljer täckkjolar till tjockisar. Kanske framåt sommarrean. 😉
      Nu har jag haft pyamas i ett dygn. Det spar också på krafterna!

  3. Hade oxå tänkt föreslå täckkjol. Det är så många goda ideer du ger uttryck för. Och om fam ska orka är det viktigt att du får ngr guldkornsomsorg om dig själv varje dag.Så ta vara på det du kan göra för dig själv..Själv ska jag stjäla en ide av dig , den om 20 minuter kreativ tid, jag tänker varje dag att idag ska jag skapa, o sen är orken slut för jag orkar inte ens plocka fram. Men nu ska jag se till att använda 20 min till planera så nästa gång jag har 20 min kan jag starta direkt. Jag hade ju innan cancerbeskedet tänkt få 5 min ute varje dag, det hann bli två ggr, men ska se om det kan bli i slutet av denna vecka.
    Bra med spark där du kan sitta.Du skulle ha en värmedkudde som du värmt i mikron som du kunde lägga på sparken så blir det varmare o kräver kanske mindre kläder.Allt gott kramar

    1. Katten fick sitta på sparken igår, och jag på en isolerande åkmadrass på den vintertåliga gamla utemöbeln.
      I länken om kreativiteten skrev han att man skulle försöka göra det man behöver för att skapa så lättillgängligt som möjligt. Betydligt lättare för en skribent än för en pärlare. Jag hoppas du hittar ett sätt.
      Kram

  4. Alla sätt att spara energi på är bra… Internethandel liggande i soffan tex. Rätt säker på att täckkjol också finns i den affären 😉

  5. Det låter som en smart och bra väg till att må bättre och att ha hand om sig. Säg till om du behöver hjälp med något, vadsom, skottning eller annat så kommer jag på stört! Tänker ofta på hur jag kan hjälpa till att promota Väntrum. Än har jag inga klockrena idéer men det kommer nog.
    Många kramar och hoppas att orken kommer tillbaka.
    Lise

    1. Tack kära du, för både Väntrumtankar och hjälperbjudande! Det knepiga är att de dagar man behöver mest hjälp är det omöjligt att hitta ork att söka efter hjälp. Idag skulle jag ha behövt hjälp med allt… Men snart är väl den här dagen också slut.
      Kram!

  6. Jag har också täckkjol.
    Jätte bra när det är kallt ute.
    Det är så svårt att tänka sig in i hur det är att vara sjuk och inte orka gå ute.
    Och det gör ont i mig när jag inser hur lite jag förstår.
    Kan bara ana lite.
    En stor kram till dig.

  7. Jag gillar din blogg så mycket! Ger alltid något att reflektera över. Tack för det. Så kloka rutiner du satt upp för vardagen, inspirerar på flera sätt. Angående avslappning tänkte jag tipsa om Tikva, en avslappnings/träningsform på kristen grund, finns en hemsida tikva.se där du kan läsa mer. Har inte provat själv men vet andra som tycker mycket om det…

    Önskar dig fortsatt nåd att vila förtröstansfullt i Faderns armar.

    1. Tack Sofia! Idag har jag varken känt mig klok eller haft marginal över för goda vanor. Men imorgon är en annan dag. Hoppas jag. Då ska jag titta in den hemsidan. Spännande. Tack för tipset!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *