Tacksägelsedag

För femton år sen låg jag på sjukhus. Livet var för alltid förändrat. Fördjupat. Förbättrat. Förunderligt fantastiskt. Efter många år av längtan hade miraklet skett. En flicka var född. Vårt första längtansbarn.

20140120-110415.jpg

Jag tycker så mycket om den här bilden som en berörd far tog när han just blivit far. Och tacksamheten över att vara två föräldrar som håller ihop väcks igen. När nyheten om skilsmässor poppar upp, sällan bland de närmare vännerna men då och då bland de ytligt bekanta, är det något som ruskas om i mig. En sorg över förlorat hopp, en rädsla för hur det skulle kännas att förlora kärleken. Också om nya kärlekar kommer in så anar jag att något går sönder inom en när relationer brister.

20140120-112728.jpg

Vi har får familj. Den som syns i den kenyanska stenstatyn på köksbordet. Det finns sprickor men den håller ihop. På köksbordet ligger också halsbanden som lillebror prydde sig med imorse när han skulle gratulera sin högt älskade storasyster. Armbanden fick följa med till skolan, men halsbanden får vara hemma. För att det finns en fara med långa halsband när man leker. En fara som påminner om det dyra priset vi får betala för kärleken: risken att förlora.

4 reaktioner på ”Tacksägelsedag”

  1. Grattis till 15 åringen.
    Härligt med äktenskap som håller.
    Det behövs att man ger varandra uppmuntran och ser varandra som en gåva.
    Glad att ni har en familj.
    Kram

  2. Ser nu att kommentaren jag skrev inte kommit fram. Undras vart den tog vägen? Men jag skrev ”grattis!” minns jag, och något mer som jag tyvärr inte minns!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *