Ligger i soffan efter att ha hällt upp ännu en kopp te. Jag är trött. Ruskigt trött på att vara trött och sjuk. Samtidigt tacksam över att i grunden vara frisk. För detta segdragna och diffusa virus kommer sannolikt kommer att gå över så småningom även om det för tillfället verkar ha tagit fel väg. Tänk att alltid känna sig så här slut på fysisk ork. Jag tänker på bloggvänner och andra som har sjukdom som ständigt sällskap. Psykisk utmattning har jag erfarenhet av, men den fysiska hälsan brukar vara stabil och det är jag så oändligt tacksam över.

När man ligger hela dagarna får man se annat av världen. Böcker, som jag tidigare nämnt. Andras böcker eftersom den egna kreativiteten bara räcker till att (extremt långsamt) skriva bloggtext. Men också radio och teve. På radio har jag hört Meny och förstått att den nya programledaren Fia Gulliksson är drottningen bakom ett av mina favoritteer. Brunkullan. På teve har idag TV4 varit på framför soffan. I Nyhetsmorgon fick jag höra härliga Amanda Carlshamre bala taklänges, och upptäcka hur snabbt korset på hennes halsband gav samhörighet. Där talades också om kvällens Uppdrag granskning, som jag inte kommer se eftersom jag har svårt att stå ut med förenklingarna i de där programmen. Det nämnda temat på kvällens program fick mig att sörja över att människors krampartade strävan efter att hitta den skyldige tycks hindra dem från att Leva. Därför var det gott att redaktionen i samband med detta bjudit in Sanna Nova Emilia som gav exempel på att man ur den mörkaste smärta kan hitta ljus och hopp (mitt favorittema).

Efter tio med Malou von Sivers kom sedan. Det programmet har många talat om, och fler än en har sagt mig att Väntrum skulle passa där. Nu handlade det om en annan bok, om Åsa Larssons nya roman Till offer åt Molok. Jag har älskat Åsa Larssons tidigare böcker. Fantastiskt att få höra henne tala om skrivandet. Sjukdomsvinst. Jag funderar en del över om vad Åsa tycker om filmatiseringen av hennes Solstorm. Jag tyckte inte alls att den gav del av bokens själ, och kopplar de tankarna till dagdrömmen om att min Väntrum ska filmatiseras.

När jag var barn brukade min pappa köpa mig en tidning varje gång jag var sjuk. Kanske blev jag frisk fortare av det. Jag tror jag ska beställa Åsa Larssons bok till mig själv från pappa. Vid vars grav jag stod på hans födelsedag (efter en alvedondopad arbetsdag). Jag stod där vid ljusen, under stjärnhimlen, och tackade och sörjde.