Kategoriarkiv: Barnalängtan

Fyra boktips och ett författarskap

Eftersom den här bloggen varit vilande långa tider saknas en aktuell beskrivning av mitt författande. Här kommer ett sånt inlägg, med texter från olika tider och platser. Här finns boktips för dig som tycker om att läsa om relationer och livsfrågor eller som saknar böcker och dikter om barnlöshet, sjukdom och anhörigskap. Eller du som helt enkelt uppskattar en berättelse om något du inte själv upplevt.

Vapenlös

Boken och utsikten

Den senaste romanen Vapenlös är en spännande men stillsam berättelse med något så unikt som både en författare och en huvudkaraktär med funktionsnedsättning. Den kan trots det beskrivas som både feelgood och spänningsroman.

Monica Wiksten Gideonsson skrev i BTJ-omdömet: ”Ekhem lyckas med konststycket att berätta en spännande historia mestadels inifrån ett sovrum. Det är insiktsfullt gestaltat om livet med ME, kärlek, vänskap och social utsatthet.”

Här finns några läsaromdömen och mer om boken går att läsa i förlagets pressmeddelande. Där finns också information till den som händelsevis vill intervjua en sjukstugeförfattare.

Läsarna om Vapenlös

⭐ ⭐ ⭐ ⭐ ⭐ 

”En bok som ger förståelse för hur det är att leva med sjukdomen ME. Huvudpersonen Marion gestaltas med en sådan värme och jag kommer alla karaktärer i boken så nära att de känns som mina vänner.”

⭐ ⭐ ⭐ ⭐ ⭐ 

”Som läsare drabbas jag av beskrivningarna av sjukdomens verkningar så det nästintill känns i kroppen, men jag drabbas också av Marions obändiga livskraft, glöd och kamp.”

⭐ ⭐ ⭐ ⭐ ⭐ 

”En spännande bok, en berättelse från ett ovanligt perspektiv. Tyckte verkligen mycket om den.”

Du kan köpa Vapenlös här eller fråga efter den på ditt bibliotek.

Väntrum

Debutromanen Väntrum som kom 2008 handlar om utanförskap och sorg i barnlöshetens spår, men boken är också en berättelse om att hitta mening när livet inte blir som vi önskar.

Barnlängtansromanen

När det efterlängtade barnet inte kommer och alla strävanden verkar förgäves, drar sig Bea allt längre bort från sina sociala sammanhang. Inte ens den älskade som skulle bli barnets far får plats i hennes ensamma väntrum. Så möter hon, mitt i sin smärta, någon som ser och berör, och hittar början på sin väg tillbaka. Boken beskriver så väl vänskapens utmaningar och psykisk ohälsa som längtans kraft.

Läsarna om Väntrum

”En av de bästa romaner jag har läst om kampen att få barn.”

”Boken gav mig stöd, hjälpte mig att sortera mina tankar, se ljusare på framtiden.”

”Sträckläste den.”

Du kan köpa Väntrum här eller fråga efter den på ditt bibliotek.

Snart dansar du åter

Snart dansar du åter

Den fristående fortsättningen på Väntrum kom pga författarens ohälsa ut först 2017. Då som pappersbok och 2020 (oväntat) som ljudbok. Snart dansar du åter. Det är en roman om hur ett enda ögonblick kan förändra våra liv. Om att vara drabbad anhörig och samtidigt försöka finna sin egen plats i en förändrad verklighet.

Maggis dagar som småbarnsförälder fylls av odramatiska vardagsbestyr. Hon tycker sig leva det perfekta familjelivet. Men allt förändras snabbt när en person i hennes närhet dör och en annan skadas allvarligt. Den stillsamma vardagen byts mot en vandring på katastrofens rand. Ingenting går längre att ta för givet. Inte heller kärleken.

Vad händer med oss själva och de nära relationerna när det som inte får ske slår omkull oss? Hur finner vi fast mark igen?

Som ljudbok finns romanen hos bibliotek och via Storytel, Bookbeat och Nextory. Berätta gärna det för andra som tycker om boktips. Alla tre romanerna finns också som talböcker.

Läsarna om Snart dansar du åter

”Jag var helt uppslukad av boken och kunde knappt lägga den ifrån mig.”

”Något av det bästa jag läst på mycket länge.”

”En bok om sorg, förlust men också om gemenskap och hur viktigt det är att vårda varandra, samtala och leva i nuet.”

Du kan köpa Snart dansar du åter här eller söka efter den på ditt bibliotek eller i din ljudbokstjänst.

Tills ljuset kommer

Ord till tröst

Diktsamlingen Tills ljuset kommer är en samling både friskskrivna och sjukskrivna dikter som nedtecknats i olika faser av livet, numera i viloläge. Under de tidiga åren som kroniskt sjuk i ME/CFS odlade jag det friska i mig genom att skriva dikter, sjukstugepoesi. Dikterna publiceras under namnet Ekhemmanet på sociala medier och de mest uppskattade av dem finns här i samlad form. Ord att vila i tills ljuset kommer, eller när det redan är här. Läsarbreven berättar att dikterna används vid dop och andra gudstjänster samt i dödsannonser och för att ge stöd till exempelvis sörjande eller frivilligarbetare.

⭐ ⭐ ⭐ ⭐ ⭐ 

”Att läsa Cecilias poesi får mig att tänka på Karin Boye och Astrid Lindgren. Ändå har hon en alldeles egen röst som diktare. Med allvar och lekfullhet tråcklar hon samman sådant man efteråt förstår att man behövde läsa.”

Du kan köpa Tills ljuset kommer här eller söka efter den på ditt bibliotek eller i din ljudbokstjänst.

Kvinnors kamp och sjukvårdsfeminism

Vi talar könsroller, rasism och jämlikhet härhemma. Alla dessa år som jag längtade efter att bli förälder, nånstans där i bakgrunden fanns det där en dröm om att diskutera viktigheter med mina vuxna barn. Nu när stora barnet snart är myndig är det verkligen så. Tillsammans med henne såg jag Sufragette, en film vi båda längtat efter att se. Den handlar som de flesta förhoppningsvis vet om kampen för kvinnlig rösträtt, och mina tårar rann i tacksamhet över dessa som gått före. Som riskerat sina liv för det som vi idag tar för självklart. Sara Lövestams bok Tillbaka till henne ger mig samma känsla. Därför återvänder jag så ofta till den.

Det är mindre än hundra år sedan, i mänsklighetens långa historia, som svenska kvinnor fick rätt att göra sina röster hörda i beslut som gäller dem själva. Och det finns mycket kvar att kämpa för. Kvinnor och män har inte samma förutsättningar. Så länge det är så behövs feminismen. Det tycks också behövas en sjukvårdsfeminism. Sjukdomar som drabbar i huvudsak kvinnor betraktas ofta styvfaderligt när det gäller både status och forskningsmedel. Menscykelns påverkan på kvinnokroppen och dess eventuella sjukdomar är förvånansvärt outforskad fortfarande.

Superhjälte för ME-forskning

I en debattartikel i The guardian skrev Nathalie Wright om hur ojämlikheten påverkat synen på ME/CFS, den sjukdom som över en natt förändrade mitt liv för 4,5 år sedan. Fritt översatt:

”ME påverkar fyra gånger så många kvinnor som män, vilket jag tror i hög grad har påverkat hur man har sett på sjukdomen. Två psykiatriker försökte på 1970-talet byta namn från ME till Encephalomyletis Nervosa. Eftersom det i huvudsak drabbar kvinnor, trodde de att det måste vara en form av hysteri. Den här attityden mot kvinnliga patienter existerar fortfarande. Sexism är en del av orsaken till att diagnossättningen fortfarande är usel och utsikterna för behandling ligger åratal bort.”

I filmen Sufragette och bland verklighetens kvinnorättskämpar lästes boken Dreams av Olive Schreiner som levde 1855-1920, samtida med Florence Nightingale som också låg så här år efter år med influensasymptom och av åtskilliga män – också efter sin död – har diagnostiserats som psykiskt sjuk och att hon inbillade sig alla de fysiska symptom hon led av.

Så kampen för kvinnors rättigheter är inte över. Den sjukdom jag lider av har varit känd sedan 50-talet men har forskare har fortfarande mycket svårare att få medel till denna forskning jämfört med andra sjukdomar. Det är generellt svårare att få finansiering till sjukdomar som i huvudsak drabbar kvinnor.

Vi behöver trampa vidare. Kliva bortom gränser som inte borde finnas. Jag läser också orden av Olive Schreiner och försöker komma på hur jag kan vara en del i det arbetet. Kanske genom att delta i aktioner som Millions missing. Kanske genom att aldrig sluta skriva. Och aldrig sluta tala med barnen.

And she stood far off on the bank of the river. And she said, “For what do I go to this far land which no one has ever reached? Oh, I am alone! I am utterly alone!”
And Reason, that old man, said to her, “Silence! what do you hear?”
And she listened intently, and she said, “I hear a sound of feet, a thousand times ten thousand and thousands of thousands, and they beat this way!”
He said, “They are the feet of those that shall follow you. Lead on! make a track to the water’s edge! Where you stand now, the ground will be beaten flat by ten thousand times ten thousand feet.”
Olive Schreiner

Längtansminnen

Någon annans reaktion på ett inlägg på Facebook ledde mig till en blogg som gav ett känsloeko inom mig. Minnen av den förtvivlade barnlängtanstiden då kroppen slet och själen brast. 

Fastän jag nu varit sjuk i 4,5 år i en sjukdom som begränsar livet och är tung att bära så mår jag psykiskt betydligt bättre än då. Få kan ana hur smärtsamt det är att längta barn, att kämpa och försöka utan att komma någon vart. 

Ur den känslan skrev jag min roman Väntrum, och lät min huvudperson Bea må väldigt dåligt men hitta hoppet igen. Ibland får jag läsarbrev från trasiga längtare som berättar att min bok har hjälpt dem att hitta hoppet, och börja läka igen. Det är svårt att tänka sig något finare omdöme. 

Numera lever jag och min livskamrat med längtansbarn istället för barnlängtan. Det går inte en dag utan att jag gläds åt att de finns hos oss. En född av mig och en född av någon annan. Båda älskade med samma självklara kärlek, och lika nära som om jag hade burit dem båda. 

Efter år av trasig längtan blev familjen komplett. Jag önskar alla längtare just det. 

Väntrum finns på Bokus och Adlibris och på en hel del bibliotek. Efterföljaren blev klar innan jag blev sjuk, men är inte utgiven. 

Brev till dig som längtar efter att bli mor

Vi känner inte varandra du och jag, men jag känner din längtan så väl. Jag ser hur du lägger handen på magen och undrar om det nånsin ska få bli ett modersliv av din tomma livmoder. Lika tom som din famn. Den som saknar så att det värker i kroppen. Saknar den som du aldrig har mött men ständigt ser framför dig.

Jag ser hur du dömer dig själv för att du inte orkar glädjas med dem som fått det som du är rädd att du aldrig nånsin ska få uppleva. Din största dröm. Det som skulle vara en självklarhet men som tycks rinna dig genom fingrarna. Som sanden i timglaset som mäter din tid. Den begränsade. Den som flåsar dig i nacken och hånler när den hör hur andra pratar. Hur de lovar att allt ska gå bra fastän de inget kan veta. Hur de kommer med förslag som du inte har bett om. Hur de tycker att du ska sluta tänka på det som är din enda dröm. De ser dig inte och du känner dig så ensam. Så ensam och så fast i förtvivlan och längtan.

Du är inte ensam.
Det ska komma en annan tid.

imageFastän det just nu tycks omöjligt så kommer det en tid bortom detta. Hur den kommer att bli vet vi inte just nu. Hur du kommer att bli. Men den här tiden kommer att påverka dig, ge dig en blick som andra saknar, leda dina steg åt håll du inte hade väntat dig. Andra kan inte styra dem. Du måste gå dem själv. Välja dina vägskäl där det finns val att göra. Fatta beslut om hur länge du orkar gå vidare på en väg som ibland tar så mycket av din ork att den tycks ta slut. Det är du själv som kommer att samla kraft och lyfta blicken för att se vilka andra vägar som finns. De finns där, fastän just nu dolda bakom sorgens och förtvivlans snår. Ingen annan kan styra den blicken, de valen. Men där finns kanske någon vid din sida som kan lyfta dig och hjälpa dig att se. Där finns andra som redan har gjort den vandring du nu gör. Fäst blicken på dem. Låt dem få hjälpa dig att längta. En längtan kryddad med hoppet att en ny dag ska komma. En mors dag.

Varma hälsningar på Ofrivilligt barnlösas dag
från Cecilia – en gång en längtare, nu en mor

 

Varsamma råd till dig som längtar

  • VILA: Unna dig dagar eller stunder i stillhet med dig själv. Slut ögonen eller fäst blicken på naturen. Pausa Internet och alla planer för en stund och landa med dig själv.
  • MINNS: Påminn dig om att du är hel och fullkomlig i dig själv fastän en viktig pusselbit saknas i livet. Detta är ingens fel. Du är inte fel. Du är en hel människa. Hel men trasig och i behov av mjuka händer.
  • LÄS: Hitta igenkänning hos dem som är där du är nu och hopp hos dem som kommit vidare. Romanen Väntrum var frukten av en sån tid som du nu går igenom. Smärtan finns där, men också hoppet. Kanske kan Bea ta dig vid handen och hjälpa dig framåt.
  • LYSSNA: Välj musik som ger dig vila och kraft, eller igenkänning. Sarah Dawn Finers låt Till dig spelades in med längtans röst och kan ge många lyssnare speglingens tröst.
  • UPPTÄCK: Även om du just nu inte kan tänka dig annat än barn genom graviditet, våga ta reda på mer om andra vägar för din skull – inte för att andra säger ”det är väl bara att adoptera”. Det är inget ”bara” med att adoptera, men du kan hjälpa dig själv genom att ta reda på mer i ett tidigt skede. Bredda världen på samma sätt som vi kan läsa om resmål utan att veta om vi nånsin ska åka dit. Hjälp dig själv att bearbeta längtan och rädslan för framtiden genom att läsa om adoption, om att leva utan barn, om att bli förälder till ett äldre barn. image
  • KRAMA: Om ingen tycks förstå, inte ens de som står dig närmast, låt orden vila och ta till dig den närhet du och ni mår bra av. En kram, en tyst nick, en handtryckning.
  • SKAPA: Skriv, måla, pyssla eller använd andra sätt för att kanalisera dina känslor.
  • SAMLA: Fånga upp hur din längtan känns och föreställ dig att du försöker beskriva den för ditt barn i framtiden.
  • FÖRLÅT: Försök förlåta dig själv för det du inte orkar och andra för det som de inte förmår. Vi brister ibland, men det kommer nya dagar.
  • TALA: Berätta om din längtan, om inte alla så för någon. I slutenhet växer smärtan. I öppenhet kan vi bli hjälpta. Ta professionell hjälp om det känns som att du inte kommer att klara det här. Du har mer kraft än du anar, men ibland kan någon behöva hjälpa till att hitta den kraften.

 

Dikterna finns på Ekhemmanet. Det här är en återanvändning av ett gammalt blogginlägg. Lika aktuellt idag. Du som inte själv är en längtare, men har läst ända hit. Tack!  Här finns mer tips på vad som finns att läsa, lyssna och se om barnalängtan: http://cecilia.ekhemmanet.se/langtans-steg-och-vantans-rum-skrivet-sjunget-och-sagt-om-barnalangtan/

image

Livets tydligaste stråk

Dessa dagar blir jag påmind om de händelser och situationer som tydligast har påverkat mitt vuxna liv. På mindre än en vecka är det årsdagar för första längtansbarnets födelse (1999) och min pappas olycksdag (1998) och dödsdag (2009). Så många känslor är kopplade till de händelserna. Så många minnen och tankar kring det som påverkat livet så enormt. Barnlängtanssorgen, längtansbarnslyckan och två förluster av en förälder.

Vid sidan av sjukdomen är barnalängtansåren och pappasorgen det som varit svårast hittills i livet. Svårast och mest påverkande. Ingen sorg drabbar för att det är meningen. Men ur sorg och smärta föds nya meningar, som annars kanske inte hade dykt upp.

IMG_5840.JPG

Tårar för Kenyas föräldralösa barn

Jag vinkade farväl till båda längtansbarnen imorse när de gick till skolan, och tänkte som så ofta på vilken rikedom det är att de finns. Att vi har varandra. Vi som skulle bli familj. Så får jag höra den förkrossande nyheten att Kenya med omedelbar verkan satt stopp för internationella adoptioner.

Om det var så att det förekom enorma oegentligheter, och om Kenya hade resurser att ta hand om alla barn så skulle det här vara en god nyhet. Nu får den mig att gråta. Vad ska hända med alla föräldralösa barn som nu inte kommer rymmas på barnhemmen? Självklart ska missförhållanden och övergrepp aldrig tolereras, men att sätta stopp för alla internationella adoptioner straffar inte rika västerlänningar. Det straffar barnen.

IMG_0457.JPG

En fem år gammal bild. Den här koftan har jag på mig just nu, men treåringen som då rymdes där – och som då nyss kommit med oss hem till Sverige har blivit en åttaåring som går i skolan. En reflekterande gosse som häromdagen pratade om det märkliga i att andra barn frågar vem som är hans riktiga mamma. ”Du är ju min riktiga mamma!”

Om han skulle ha fötts just idag, hur skulle det då ha gått för honom. Just i den tanken kommer tårarna.

Kändisbarnvaktad

Bästa familjeprogrammet just nu är Kändisbarnvakten. Så många intressanta frågeställningar funderingar har barnen och roligt är det att se dessa ”kändisar” ta sig an uppdraget på helt olika sätt. Ibland blir det extra känsligt,

Jag har också blivit lite kändisbarnvaktad på sistone. Efter flera år av tvekan klev jag på Twitter och kan konstatera att jag efter nån vecka fortfarande inte begriper vilken funktion det kan fylla i mitt liv. Flödet fylls av en massa information jag inte orkar ta in. Det jag har sett är att det är lätt att få en kontaktyta till människor som inte går att ha kontakt med på andra sätt. Jag tycker om att kunna berätta för människor att något de sjungit, skrivit, sagt eller gjort har haft betydelse för mig, och just kända personer är ju inte helt lätt att slänga iväg ett mejl eller SMS till. Men på Twitter händer det. Förutom enstaka kontakter med människor jag känner har jag blivit ”retweetad” av (favoriten) Sarah och av Petter, fått hjärtan av Zinat P och Linnea H, och favoritmarkerats av t ex Laleh och Gina D. Kändisbarnvaktad i febersoffan.

Intressant eftersom jag inte har blivit vaktad av dem jag känner på samma sätt denna vecka. Jag drabbades av akut Facebooktröttma och inaktiverade mitt konto tidigt i veckan trots att det brukar vara min största kontaktyta numera. Två personer har hört av sig och undrat vart jag tog vägen. Skönt att inte vara oumbärlig, men betydligt mer skönt att det inte var noll personer som letade efter mig när jag försvann! Fast min författarsida finns ju kvar, så de flesta vet nog att de inte behöver efterlysa mig. Men för den som ytterst sällan kommer ut är det rätt välkommet att bli lite efterlyst.

Födelsedag

Tack för alla fina hälsningar!

Idag firar vi födelsedag. Vår yngste och sistfådde blir åtta år, och cyklar lyckligt omkring på en ny cykel som fanns vid repets slut. Den första alldeles nya och obegagnade cykeln. Stor glädje. På sig har han kläderna som låg i storasysters paket. Helt rätt för den lille modegurun, som gärna vill stajla om föräldrarna (som sjavar omkring i en hel del kläder från förra århundradet) men som tycker att storasyster har koll på vad som är snyggt.

20140710-144436-53076047.jpg

Födelsedagarna ger alltid extra skjuts åt den tacksamhet som redan tapetserar hjärtat. Tänk att vi fick de här barnen. På dotterns födelsedag, och kvällen före, tänker jag alltid på hur det var när hon föddes. Vad vi tänkte och hur det kändes. När sonen fyller år tänker jag på en kvinna som jag inte vet något om, och som bar fram detta barn till världen och till oss.

20140710-144403-53043288.jpg

Och så pratar vi om vad vi andra tre gjorde den dag lillebror föddes, ca 2,5 år innan vi alla möttes första gången. Vi fyra som var ämnade för varandra. Den här dagen för åtta år sen var vi hemma hos skånevänner och gjorde många minnesvärda saker. Samma vänner gav oss en liten honungsros när vi nyss hade flyttat in i det här huset. Nu är rosenbusken enorm, och just imorse slog den första rosen ut. Lagom till att pryda födelsedagsfrukosten för den fjärde rosen i vår familjebukett.

20140710-145909-53949738.jpg

Få lov

20140613-134315-49395135.jpg

Runt min hals bär jag det halsband jag köpt på en massajmarknad i Nairobi. I den lilla kapseln ligger två riskorn. På det ena står dotterns namn och på det andra sonens.

Det är en obeskrivlig lycka att få lov att glädjas åt och berätta om sina barn. I den längtan ryms små, små strimmor av skuggor, från tiden då vi inte visste om barnen skulle komma. Och i de strimmorna ser jag dem som längtar och saknar just nu. Barnen som aldrig kom eller de som ska komma i en oviss framtid.

Jag får lov att glädjas. Barnen får lov idag. Samtidiga skolavslutningar gav en förälder på vardera ställe. Fadern fick höra femtonåringen sjunga flera låtar, tryggt och tonsäkert till vännens komp inför resten av högstadiet.

Sonen slutade ettan och stod och sjöng Idas sommarvisa på samma fläck som jag själv stod när jag slutade ettan 1978. Nya rötter växer ut och livsträden förenas.

20140613-134758-49678897.jpg

Att ha och vara mor. Och att ha påverkansmöjligheter.

Kropp och själ och livslust tröttas av förkylningen som gör det ännu svårare att vara sjuk. Jag är emellanåt dyster och less på sänglivet, och samtidigt tacksam över fina saker som föräldraskap och rösträtt. Idag är tid att glädjas både över att ha och vara en mor.

20140525-114551.jpg

20140525-114725.jpg

20140525-114803.jpg

Idag är också tid att markera vilken värld vi vill leva i. Tack och lov röstade jag en av de där stunderna då jag mådde mindre dåligt. Trots att det finns situationer och förhållanden som vi inte kan ändra på, så finns det sånt vi kan påverka. Vem som ska bestämma i Europa till exempel.

20140525-114936.jpg