En dag med rätt mycket jobb, värdefull lunch med två bloggvänner och som avslutning en efterlängtad författarkväll inramad av ljus och musik.
Tomas Sjödin i stan. Det är något som jag mycket ogärna missar. Eller mycket gärna omissar.
Tomas är en person med gåvan att formulera det väsentliga och beröra på djupet. Hans sommarprat, den egna livsberättelsen och alla böcker har väckt många tårar, insikter och stunder av igenkänning – och nu kommer hans första roman. Tusen olevda liv finns inom mig. Vi fick ta del av hur boken kommit till och en sån berättelse är extra intressant för mig som också skriver. Men som inte har fått något utgivet på Libris. (Heller.)
Samtalet på lunchen och Tomas prat ikväll vävdes ihop, för runt lunchbordet talade vi om hur det svåra som livet tvingar oss igenom hjälper till att kunna föreställa oss andras sorger – hur vitt skilda de än är ifrån våra egna. Det är just det som är det fantastiska med Tomas. När han talar är det som om han kan sätta sig in i hur det är att vara just jag.
Så härligt att det blev en upplevelse för dig med. Jag kände mig som munken med heliumballonger när jag gick därifrån. Svävande och med andra vänners tankar som oxå kommit dit och lyssnat och sen kunde öppna sig sen de lyssnat. Tror att Tomas gör så fler vågar öppna upp sig. Allt gott till dig kram
Härligt att få smaka andra människors kreativitetssoppa. Hade inte fått uppleva just denna kväll utan ditt mail om att den skulle vara. Härligt att lyssna på. Mysigt att kura mörker med så många människor på samma ställe som också njuter och lyssnar.
Ja, Kristina – det är något gudabenådat med Tomas. Han lyfter en.
Signe – så roligt att ha dig med där – och här i bloggsvängen med!