Detta är en vecka när färgglada flaggor pryder huvudstaden och de sociala nätverken. Också jag sprider regnbågsflaggor med mina dikter då och då. Inte för att jag ställer mig bakom allt som sker på Pridefestivalen, men för att jag vill visa var jag står i fråga om rätten att älska.
En del programpunkter på Stockholm Pride går helt emot mina värderingar, men flaggan kan ändå ha betydelse för mig. Precis som jag vänder mig emot vissa seminarier på Bokmässan trots att jag gärna har Bok & Biblioteksymbolen på väskan – och skulle vara där varje år om jag vore frisk nog för mässor och festivaler.
Detta är också en vecka då debattartiklarna för och emot går varma, och idag fick jag tips om en väldigt nyanserad text som jag tycker lyfter fram det som gör att jag mår illa när kristna med vassa vapen talar emot just homosexualitet men i samma andetag glömmer annat som mycket tydligare ifrågasätts i Bibeln och ändå finns överallt där människor lever. Flera gånger under livet har jag haft mina egna bibelstudier om homosexualitet, och alltid landat i samma slutsats. Jag ser varken att Gud fördömer homosexualitet eller att just sexualiteten skulle ha extra mycket med vår plats i himlen att göra.
När jag publicerade en dikt igår på Ekhemmanet beskrev jag lite tydligare varför jag envisas med att vifta med regnbågsflaggan.
”Fastän det kan vara bekvämare att hålla tyst om övertygelser som andra förfäras eller provoceras av har jag lovat mig själv vissa saker:
– att inte hålla tyst om min kristna tro
– att tala om livets mörker så väl som ljus
– att vara en röst mot rasism
– att vara tydlig med att min Bibel visar på en Gud som välsignar all trofast kärlek.
Jag är inte tydlig för att provocera eller för att jag tror jag kan förändra andra, men för att jag vill hålla upp skylten som välkomnar om det dyker upp en person i min närhet som behöver just den tydligheten. Som behöver stöd i att känna stolthet över sig själv som person. Med ett annat ord: Pride.”
Människa. Var stolt över den du är och varsam med ditt eget och andras liv.
Någon gång vill jag gå med i (en påklädd del av) en prideparad, a caravan of love, och visa var jag står. I den här sången av Ingmar Johánson hör jag just den sortens stolthet.
All (trofast) kärlek, är bra kärlek! Förutom att min Gud inte heller bor där andras kärlek blir en källa till hat, blir jag glad av regnbågsflaggan, den är fin!
Som alltid, fantastiskt skrivet! 🙂 Jag gick faktiskt med i paraden för många år sen (1999) och det var en bra känsla!