Ute täcks världen med mer snö. Omsluts som i omsorg. Just så omsluten som jag såg vår trädgård när jag hade lämnat gossen, så omsluten känner jag mig själv. Jag är orolig och grubblar, men oron lättar av alla de bevis på omtanke som snöar över mig.
Tända ljus och musik som fyller hjärtat hjälper till och snöar omsorg på sitt sätt. En av sångerna jag lyssnar mest på idag, liksom hela den här sjukdomstiden, är Anna Stadlings Låt allting va. Anna är en av musikerna på konserten som min sångardotter övar till. Och denna sång en verklig tröst under perioder då maktlöshet och ovisshet är svår att bära. Den här texten ger tröst som inte slätar över och därmed förminskar smärtan, vilket många försök till tröst tyvärr ofta handlar om. Låt allting va talar om att livet inte alltid är som vi önskar, och att somligt är utom vår makt. Det enda vi då kan göra är att leva med i det som sker, utan löften om hur nånting ska bli. Jag hade velat höra den när barnalängtan slet i kroppen eller vid min pappas säng på neurointensiven. Sången fanns inte då, men jag hör den nu. Igen.
Låt allting va
Text och musik: Anna Stadling
Kom följ med mig bort
Låt mig få visa dig
Lägg dig i gräset
Titta mot stjärnorna
Låt allting va fast inget är som det ska
Du kan inte göra nåt nu
Det sker det som sker
Du kan inte göra nåt mer just nu
Följ med mig ja följ mig ut
Du, du gråter ibland
Du kämpar för att förstå
Men där i ditt land
Finns rädslan som skiljer er åt
Låt allting va fast inget är som det ska
Du kan inte göra nåt nu
Det sker det som sker
Du kan inte göra nåt mer just nu
Följ med mig, ja följ mig ut
Du gör det du kan men det är så ibland, som nu
att någon går före och nån hamnar efter som du gör nu…
Men låt allting va fast inget är som det ska
Du kan inte göra nåt nu
Det sker det som sker
Du kan inte göra nåt mer just nu
Så följ med mig, ja följ mig ut
följ med mig nu
Din rubrik leder mina tankar till Dori Day och Que Sera Sera. Mer socker-glittrigt-lättsamt blir det väl inte, men egentligen säger den texten också det, ”whatever will be will be, the future is not to see”. Lätt att säga, svårt att verkligen leva efter. Men det ger nog ro när man lyckas. Tänker på dig, och gläds åt att du får titta ut på vacker snö utanför fönstret. Vi har brun lera och saltslask 😉 Men du är väl unt snön!
Tack för snöunnandet 😉
Jag lyssnade på Que sera häromdagen och tänkte just på det. Lite mer klämkäck version det bara.
Ska lyssna på den sedan, kan inte det nu nämligen. Men texten är jättefin.
Det är nog det som det står där som jag har så svårt för när jag mår dåligt eller när jag är ledsen, att bara låta det vara som det är. Men det är nog det som krävs för att man ska komma ur det ibland.
Ja, det är en konst både att tillåta sig själv och andra att stanna i smärtan så länge det behövs utan att släta över.
Hur har det gått för dig idag? Har tänkt på dig och hållit tummarna!
Kram, m
Tack goa du! <3 Jag är så tacksam över omtanken. Fortsättning följer. Lite fler medicinska trådar att dra i och en känsla av att bli tagen på allvar. Gott!
Hej vännen!
Tack för din kommentar hos mig! =) Ja tankarna snurrar, men det känns bra, skönt. Skulle säga att din bok var med till försäljning i lördags i Jönköping, jag hoppas att det var många som slog till! Gjorde mitt bästa och pratade med några och berättade att jag läst den och att den var super!
KRAM
Åh! TACK snälla för att du promotade mig! 🙂 Hurra! Hoppas nån köpte så de stackarna inte står där med en stor bunt kvar 😉
Vilken text! Jag har inte hört låten ännu för jag mobilsurfar mest i flytten. Men texten var nåt alldeles speciellt. Jag är sjuk nu och när febern kommer tänker jag på dig. Jag får uppleva ett litet smakprov på det du går igenom och det får mig att åtminstne ana.
Kramar till dig och mycket omsorg önskar jag.
Tack för att du tänker på mig! <3
Ja, en så stark text! Kanske du kan ligga och lyssna och känna febern sjunka. Jag hoppas det.
Förresten, Tolmia. Anna har turnerat mycket med din favorit, Lasse W 🙂
Hallå i stugan!! Såg en statusuppdatering idag på fb som jag tyckte var helt fantastisk och ville dela med dig:
En skolklass fick i uppgift att rita en teckning av hela sin familj. Sedan skulle eleverna visa teckningarna för varandra.
En pojke med mörk hud och afrokrulligt hår visade fram sin teckning, och de andra i klassen förundrades över att hans mamma och pappa var vita.
”Det är för att jag är adopterad” svarade pojken.
”Vad betyder adopterad?” frågade en av klasskompisarna.
”Det betyder att när jag var liten baby växte jag i mammas hjärta istället för i hennes mage” svarade pojken.
(Ur Tänk om …! Kristina Reftel)
kram
Ja, den är fin! Tack att du tänker på mig. <3
Jag tänker att alla längtansbarn har växt väldigt länge i hjärtat innan de kommer. Oavsett om de kommer via lånad eller egen mage...
Vilken vacker sång och vacker text! Du kan minsann det där med att hitta såna här tröstande sånger du. Många kramar och tankar och önskan att det snart skall vända för dej!
Tack kära Ninette, för alltihop 🙂 Musik kan verkligen ge tröst.