Det är söndag, och jag lyssnar på en massa psalmfavoriter och vilar upp mig inför kyrbesök som kommer göra mig trött men ge mig annan slags kraft. Vilodagen har sannerligen pågått länge. Jag har vilat mig sedan snön låg tung, och snart hoppas jag den kommer tillbaka och ger en skjuts åt adventsstämningen.
Och så kollar jag bokförsäljningsstatistik och ser att det inte är lättare att sälja roman fastän den nu borde vara extremt lättillgänglig, fastän den har fått så otroliga vitsord, fastän så många snälla kamrater har hjälpt mig att sprida länkarna om Väntrum – en aktuell roman och julklappstipsarsidan Julstämning på väg. Andra klickar hundra tummar upp och jag skryter ohejdat, men det hjälper föga. Uppenbarligen krävs något annat för att nå ut med en bok som inte har ett förlag eller något som hjälper den att nå fram i bruset. Det känns som en kamp som jag inte har varken muskler eller redskap att kämpa. Kanske jag får bara försöka släppa tanken om att Väntrum ska bli läst av många, och bara be för att just de som behöver läsa den når den – eller får den.
Och häromdagen, mitt under smärtsamma undersökningar på stora sjukhuset, trillade det in ännu ett refuseringsbrev. Den dag jag kramades av och lyssnade till vännen som sjunger It´s not in vain så att hela själen tror på det. Men när det gäller skrivandet så känns en hel del av kampen förgäves. Uj, nu blir jag både tårögd och tvivlande. Skrivandet är ju min livsnerv, min uppgift och det som jag har upplevt som min gudagivna gåva. Tänk om den kampen är ”in vain”. Om den inte kommer leda till att orden jag tror behöver läsas nånsin kommer läsas. Tänk om det är förgäves.
Jag lider med dig att du inte får sälja och ge ut det du tror på. Om du var frisk kanske författaraftnar vore ngt att satsa på, både i kyrkornas regi och bibliotekens, kombinera det med sång av Helen. SÅ gör ju ofta ”Din bok” när de har tex Tomas Sjödin att ngn musiker oxå framträder.
Jag har en annan kompis som just skrivit en bok om sitt liv, svår skada i ungdomen halvsidesförlamad och undret att han överlevde som han i dagarna skickat in till Adlibris. Få se hur det går men han är oxå totalt okänd.
Hoppas stunden i kyrkan ska ha gett dig ngt Kram
Jag har varit på en bokaffär och frågat efter den.
Den fanns inte inne men hon beställde ett exemplar till mig.
Så den ska jag hämta om några dagar.
Vill så gärna få läsa den.
Kramar
Hej på dej! Nu tänker jag skriva till dej det som jag själv vill höra när jag känner sådär: Ge inte upp! det är det som är skillnaden mellan att lyckas och misslyckas, att dom som lyckas inte ger upp. När man gör det man känner att man är bra på så då är det inte ett jobb, det är inte nåt som känns besvärligt eller obekvämt, utan det är nåt som ger mer energi och då är det nåt som är värt att satsa på! Det är det som kan göra att man får framgång, att man satsar på just det som man är extra bra på, som man brinner på, och att man inte ger upp. J.K rowling blev refuserad hos 12 förlag innan hon fick sin bok publicerad, och hon hade säkert sina tvivel hon också tänker jag. Detsamma gäller en massa mänskor som senare gjort framgång (Edison, Steve Jobs och såna) – dom har gjort sin grej och trott på den och inte gett upp trots motgångar. Jag är säker på att din bok kommer att hitta sin publik, det kan bara ta lite tid, men det ska nog gå. Det märks ju att du brinner för det här med att skriva, och du berör ju redan mänskor med dina ord här på bloggen och ännu fler via boken när dom väl hittar den. Jag har själv sagt åt min man att han skall säga sånt här åt mej när jag får för mej att ge upp mina drömmar! Så den här texten som jag nu skickar till dej – den brukar jag dra för mej själv ibland när jag känner för att lägga ner allt som jag planerar.
Tack för fantastisk pepping!
Mina suckar över att det är så nedrans svårt att nå fram som författare handlar inte om min sjukdom, även om febern kanske gjorde just gårdagens känsla mörkare. Nä, också i helfriskt skick vill jag minnas samma frustration. Jag kan SKRIVA, inte paketera, strategiskt planera och sälja in på det sätt som verkar krävas…
Så, sannolikt kommer jag fortsätta med bokskrivandet även om jag ger upp förlagsflirtandet ganska ofta. Jag ska skriva igen – bara jag får tillbaka mitt lätta och tankevänliga huvud. Det där som blev kvar i februari….
Tolmia: nu syntes din bok i statistiken! En till såld! Med en flagga för din stad. 🙂
Jag vet ju av egen erfarenhet att det är lätt att tvivla, och det är som du säger jättesvårt när man inte har ett stort förlag i ryggen. Jag tycker det är tråkigt att vissa får ge ut böcker på de stora förlagen, bara för att de är någon kändis brors fru eller nått sånt, och så hittar man massor av konstiga stavfel och annat som förlaget bara verkar ha missat. Sedan när man själv skickar in verkar de inte ens läsa.
Men för att muntra upp lite så tänkte jag på vad Magnus Uggla sa på Så mycket bättre i helgen, han sa att hans första skiva bara sålde i 500 ex. Jag vet ju inte om det stämmer eller om jag hörde fel, men jag har hört andra sånna exempel.
Så det är ju kanske så att det ofta är lite motigt i början men att det lossnar efter ett tag. Det svåra är väl att orka kämpa vidare, särskilt när man har en del annat att tänka på som du har med din sjukdom och så.
kram!
Tack för igenkännande ord och uppmuntran! Just nu är problemet att ORKA försöka. Ingen lär ju komma hem till mig och hämta manusen som är färdiga, och ingen lär utse sig till min marknadsförare utan att jag ordnar det själv. Man måste förmodligen göra som Magnus; sälja in sig själv med besök och stora ord. Då gäller det att vara både modig och frisk och stark!