Tänk dig att en grupp kändisar klär ut och sminkar upp sina friska barn för att det ska se ut som att de har cancer. Sen används bilderna för att beveka givare att skänka pengar till cancerforskning.
Hur verkar det upplägget?
Respektfullt mot cancersjuka barn och deras familjer?
Respektfullt mot kändisarnas barn?

Nej. Jag tycker inte det.

Ändå är det just en sån reklamkampanj som SOS Barnbyar har dragit igång, om vi ska tro kvällstidningen. Och det ska vi väl. Ibland.

Jag har också tidigare reagerat starkt på SOS Barnbyars oempatiska sätt att samla in pengar. Det här gör mig inte mindre beslutsam att inte stödja den organisationen. Det måste gå att engagera givare utan att trampa på dem man säger sig vilja hjälpa. Utan att dela upp världen i vi och dom. Utan att klä ut eller lägga ut barn. Just Barncancerfonden lyckas med det, och jag skulle önska att biståndsorganisationer tog efter.

Kontrollfrågan ”Vilka signaler ger detta?” skulle kunna användas betydligt oftare. Inte minst i reklamsammanhang. Men inte bara. Det handlar inte bara om SOS Barnbyar. Det handlar om hur jag och du talar om varandra, och om människor som kommer från eller lever i andra sammanhang än vi själva.