Idag inleds Prideveckan i Stockholm. Jag har aldrig deltagit, men skulle gärna göra det någon gång. Inte för att jag kan kalla mig för HBTQ-person, men för att jag gärna vill stå upp för mina övertygelser. Som den att det är gott, och varken synd eller onaturligt med kärlek mellan människor av samma kön. Som kristen (och heterosexuell och lyckligt gift sedan 21 år) tror jag mig behöva vara övertydlig med att berätta min ståndpunkt i den frågan.
Jag skulle gärna delta också i andra slags Pridefestivaler om de fanns. Som en som hyllar mångfalden och tydliggör och bidrar till att bryta ner rasistiska strukturer. Jesusfestivaler finns det också, som jag heller aldrig deltagit i. Men jag bär mitt kors runt halsen och påminner mig att träna på att tala om min tro också i sammanhang när det känns lite obekvämt. Och armbandet som de flesta dagar finns runt handleden, Frälsarkransen, talar också om vem jag tror på och att jag gärna vill tala om livsfrågorna med dem jag möter.
Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha handleden full med armband som berättar olika saker. Ett regnbågsband (kanske finns det såna…). Ett band som berättar att flera världsdelar och hudfärger bor i min familj och mitt hjärta. Ett band som påminner mig om att reflektera mer över genusperspektiv. Ett band som lockar mig att läsa Bibeln mer ofta. Ett band som ropar ut tacksamhet över de mörker jag tagit mig igenom. Ett band som skimrar av glädje över att få älska och bli älskad. Ett som hyllar den nära vänskapen. Ett som lyser tacksamheten över att ha blivit mor. Ett som mäter tillfrisknandet i de steg jag klarar av att gå.
Nej, det skulle bli för tungt. Och mycket av det där ryms i pärlorna i Frälsarkransen. Så jag får hålla mig till den och försöka synliggöra mina andra övertygelser på andra sätt. Ett sätt kan vara att aldrig låta kränkande skämt eller synpunkter om t ex homosexuella, svarta, funktionshindrade eller muslimer gå oemotsagda förbi. Det är inte helt lätt, men jag vill försöka. För det jag säger eller låter bli att säga visar också vem jag är.
Det är konstigt… i min blogg berättar jag gärna vad jag står för (fast inte ens då i alla frågor… feg?) men ute på gatan är jag mycket försiktigare. Avskyr att delta i marscher… vet inte varför. Ändå beundrar jag aktivism och anarkism också, om de som står upp för det JAG anser vara det goda. I andra fall blir jag bara rädd för kraften som finns i att folk samlas med plakat och ropar saker. Du satte igång mina tankar så jag tror det blir ett eget inlägg 🙂
Jag ser fram emot att läsa. Och skulle gärna samtala med dig över ett köksbord nån gång. Attans att det inte går färjor mellan Sundsvall och Vaasa nuförtiden. I min barndom reste vi ofta!
Åh, vilka bra idéer! Ibland skulle man verkligen vilja att vissa saker syntes utanpå. Vad man står för. Och i andra sammanhang kan det kännas skönast att vara mer svårtolkad.
Tänker på alla som har funktionsnedsättningar som inte är synliga. Att ibland skulle det säkert underlätta med ett litet armband som säger något om en, och ibland vill man att ingen ska veta.
Hur det än är, som du skriver Cecilia, så är det handlingarna i sig som är viktiga. Om en person t ex säger sig vara antirasist, så betyder det inget förrän personen gör konkret verklighet av de orden.
Så sant. Ord väger lätt när det avslöjas att de inte innehåller substans. Särskilt när jag möter svarta personer där det mest finns vita får jag ett märkligt behov av att visa att jag är på sätt sida. Ler och hejar lite fånigt och brukar önska att jag hade sonen med mig som bevis för att jag inte är en av de där som önskar bort.
Personer MED funktionsnedsättning 😉
Idag har jag lärt mig det av en klok vän. Efter att jag skrev detta inlägg. 😉 Nästa gång skriver jag rätt!
Säger väl till dig som till A. Om man redan vet allt finns det ju ingenting nytt man kan lära sig.
🙂
Men du är ju i alla fall familj med en regnbågsfamilj 😉 Nästa sommar, när du är frisk – tar vi med oss alla barnen och går regnbågsparaden tillsammans. Som regnbågsfamilj med gudstorasyskon och allt 🙂
Det vill jag! Vara frisk, ingå i er familj och förkunna kärlekens evangelium för barnen!