Hösten är min. Den årstid då jag är närmast mig själv. Njuter som mest av tidens gång. Bilden snart två år gammal, med skuggan av mitt friska jag. Det som jag längtar efter mer än hösten. Smakbitar av det friska livet har portionerats till mig i små munsbitar under sommaren. Små smulor, eller droppar, som tillsammans räcker för att ge näring åt hoppet. Precis som morgonluften idag, och det omslutande, vänliga mörkret om kvällarna. En aning av något som ska komma.
Och om det så blir högre temperatur i flera dagar så kommer hösten så småningom. Jag påminner mig om det när min egen dygnstemperatur stiger igen, och drömmer om höst.
Vilken vacker bild! Jag älskar hösten med alla dofter, färger och sin speciella svalka. Tänker mig en gunga i lönnen (?), en sådan där med jättelånga rep som gungar ”långa” och lugna gung medans solen skiner. Skickar en hoppdroppe till dig att du får känna det feberfria lugnet oftare och längre och längre stunder.
Åh, är du en höstpingla också?! Tänk när du får gunga en liten vän i toppluva. <3
Tack för god önskan, och lånat hopp! Med andras hjälp fylls krukan på.
Å vilken vacker höstbild.Det jag gillar med hösten är färgerna och ajg akn ta till mig det vackra emd den och budskapet om att allt måste avklädas för att födas på nytt. Men regnet som vi än så lägne sluppit gör mig nerstämd o påminner om att snart kan ajg ej vistas ute som ju är mitt sätt att överleva att jag inte kan gå.
Ber att det för dig snart ska vara att gårdagen är förbi, att friskhet ska få nalkas dig i morgondagen men vila i att idag hjälper Herren. Vi får be för varandra, alla mina planer för helgen föll p gr av tån Kramar
Jag önskar dig en vacker höst med många utestunder. Förstår att det mer ”svåra” vädret kan fylla dig med vemod när du hindras från dina gräsmattepromenader.