Idag frågade sonen hur gammal hans moster är. Jag kunde som vanligt inte svara direkt, utan måste först räkna ut hur gammal jag själv är och sen dra bort tre år.
Det är märkligt det där med år. Jag har mina åldrar i mig och kan rätt ofta minnas olika tider av livet. Ändå skulle jag bli rätt förvånad om jag såg den här personen i spegeln idag.
Det är både oro och glädje att tänka på hur barnens liv ska te sig. Nu är de barn och dottern snart ungdom. Tänk att det ska (hoppas jag) komma en dag när de är 40+ och kanske har egna barn. Det verkar ofattbart. En haiku från igår talar om den känslan.
Men åren går. Jag var nyss så här ung. Trettio år yngre. Snart har det gått trettio år till.
Tusen olevda liv.
Och inte visste du då att du skulle figurera i Aftonbladet idag…….. Kram!
Nej… Och kanske jag hade tagit fram en skämskudde om min mamma hade gjort det 😀
Om man bloggar offentligt kan journalister allt möjligt otippat att skriva om…. Och om man har som princip att inte säga nej till trevliga människor för ofta så kan man få ta fram kudden själv ibland.
Åh, så fin bild! Härligt med hela livet framför sig!
Och nu blev jag såklart också nyfiken på varför du var med i aftonbladet? 😀
Många kramar! <3
Om man googlar hittar man det. Historien är gammal, artikeln ny och bilden nån vecka gammal. Då den togs var jag också sjuk, vilket syns. De skulle ha tagit den här friska gamla bilden istället 😉
Kram på dig!
Vilken fin tjej. Du ser glad och obekymrad ut.
Roligt att du visade kortet.
Hoppas du har många roliga minnen från den tiden.
Tack! Det har jag….och det är jag så tacksam över.
Fin bild! 🙂
Tack! <3 Maken såg ungefär likadan ut i samma ålder. Måste vara därför barnen är så lika oss 😉
Din mamma gjorde säkert sådant som du fick ta fram kudden för i alla fall. Men jag tror att du förlåtit mig, eller hur?
Absolut! Jag kan ge kudden vidare till yngre (eller äldre 🙂 ) generation.