En ny epok har inträtt. Igår kväll höll jag mig vaken och pyamasfri längre än vanligt, för att hämta stora barnet och hennes vänner på kyrkans tonårsgrupp.
På väg till kyrkan var det P2 som gällde, på väg hem var det en reklamradiokanal. 😉
Hem och i säng, och på morgonkvisten väckt av katt som ville ut. Kämpakämpakämpaslappnaav och till sist somnade jag om. Och en sekund senare väcktes jag av yngre barnet som frågade om det var morgon.
Jag har utan tvivel precis den familj jag drömt om. Just de barn vi skulle ha. Lyckan är ofantlig, men ibland blir det uppenbart att det kan bli vajsing med synkningen när det är sju år mellan barnen. En som allt oftare somnar efter mig (vilket gör mig vaken längre och längre om kvällarna) och en som tycker att han måste väcka mamma när han vaknar. Och så en katt som tror att jag är den enda som har tillstånd att öppna dörren. 😉
Men i eftermiddag visade sig en av alla miljoner fördelar med att ha barn i olika åldrar. Den yngre blev bjuden på bio med kusiner och vips bestämde vi andra tre, föräldrar och stora barnet, att vi skulle gå på en film för stora. Monica Z. Jag älskar jazz, jag älskar de låtar hon sjöng, jag älskar att göra vuxensaker med man och stort barn. Och jag älskade filmen. Ingen dokumentär skildring, men en berättelse som berörde så pass att beröringen rann som tårar. Jag lät dem rinna medan låtarna sjöngs till slutet av fantastiska och porträttlika Edna Magnason. Halslinningen blev våt. Av tårar, beröring och jazzlycka.
Har hört bra om den filmen.
Mycket bra!
Den skulle jag vilja se.
Känner ju igen henne från TV när jag var liten.
Och hon var ofta på radion.
Glad att ni fick se den.
Kram
Vi har lyssnat mycket på Monica Z i helgen. Fantastisk musik.
Känner igen det där med åldersgapet, vi hade fem år emellan och det var nog. Men det som var bra med sonen var att han smög upp o satte på videon med hörslinga så vi fick sova. Han visste ungeför vilken tid vi kunde väckas på lördagarna och det kunde oxå hända att han somnade om i fåtöljen med filmen på i öronen. Men oj vad många fredagar/lördagar man inte sov förrän efter kl tre. Maken hade gåvan att kunna sova på dan när han hämtat henne. Tack o lov är sonen hemma de flesta kvällar.
Men vad kul att ni kunde utnyttja tiden till ngt som var roligt för er alle tre. Hoppas fler såna kvällar kommer. Kramar
Då vet vi hur det kommer utveckla sig. Men klockan tre! 😮 Barnen skulle ha valt yngre föräldrar. Och föräldrarna borde inte ha sovrummen så långt från teverummet. 😉
Å, jag längtar tills jag kan göra vuxensaker med barnet! Så längtar jag efter att göra vuxensaker ihop med maken… Vi har bara haft barnvakt en gång det senaste året och då bara ett par timmar.
Det låter jobbigt att ha så olika faser vad gäller sömnen i familjen. Kan känna igen det, även om vi bara har ett barn och katter. Det är katterna som förstör sömnen, barnet sköter sig ganska bra själv numera och sätter på en film när hon vaknar tidigt.
Hoppas du får sova bättre framöver! Kram
Jag hoppas verkligen ni kan hitta vuxentid på något sätt. För att ge föräldragrunden näring.
Sätta på en film själv är fjärran här. Tror det hade varit enklare om vi bodde i lgh. Nu lockar det inte alls yngre barnet att gå ner en våning utan sällskap. Samma sak när äldre barnet var i samma ålder. Så då väcker de mamma. 😉