Morgonen föddes med tanken att det är så många som kämpar, som sliter i livets olika strider. Så många som nästan drunknar i längtan efter kärlek, efter barn, efter framtidstro. Så många som kämpar för en drabbad anhörig, som tampas med egen sjukdom, med arbetslöshet, missbruk, förtvivlan eller en alltför krävande vardagskamp.
Så många som kämpar att det är ett mirakel att jorden fortsätter snurra, och människorna fortsätter andas hur tungt det än är vissa dagar. Till dig som kämpar, ung eller gammal, en tankens guldmedalj och en flaska växtnäring till ditt hoppets frö.
Ur tanken på huvudkudden kom en dikt. Till dig som kämpar.
Till dig som kämpar
Så länge du slitit
och burit din kamp
den som just du fått att bära.
Och fast det finns många
som delar din väg
är det svårt att släppa nån nära.
De kallar dig stark
de som sluppit din lott
men själv bär du skörhetens kläder.
Du ser att du inte
har haft något val
och får uthärda oavsett väder.
Du är inte stark
men du kämpar ändå
för att livet ger stunder att hoppas.
Och när stormarna lagt sig
ska du sen kunna se
att framtidens frön ska få knoppas.
Cecilia Ekhem
Åh den där träffade rakt in i mig. Du hade skrivit den för mig. För Junior. För så många andra som jag vet om.
Jättefin! Tårarna bara steg i ögonen.
Och någonstans inom mig bor en tro som hjälper mig när marken skakar som mest. Tron på att det bara måste vända. Måste bli bättre. Och att vi är många omkring som stöttar och peppar oavsett motgångens art.
Bara finns där nära intill. Det kan betyda allt. Inge ny kraft att orka kämpa lite till.
Kram du fina!
Ibland kan man börja fundera på om du på ett eller annat sätt är tankeläsare.
Gråter när jag läser.
För jag säger som de andra som kommenterat.
Den här dikten var till mig.
Rakt in i min situation.
Jag är beredd att tro att det var Gud som inspirerade dina ord.
Ett stort tack från en som också kämpar.
Starka ord och sanna trots att vi bär på så olika ok så känns orden så välbekanta.
jag läser din blogg med ojämna mellanrum och imponeras av dej.
Mitt i prick som så ofta när du skriver! Tack.
Jag saknar ord där du sätter ord. Ditt liv just nu, mitt i din plåga är oxå ett medinkännande i andras lidande, ett liv som du inte valt om du fått, men där Gud använder din ordgåva att nå in i andra.
”Tack Gud för Cecilia och hennes fångande av livet just så svårt som det kan vara. Möt henne i hennes eget lidande med välsignelse och helande”
Kramar
Tack till er alla, kända och okända vänner, för ord som värmer, gläder, stärker! Tack!