I senaste avsnittet av Radiopsykologen handlade det om ältande. Om att fastna i tankebanor som tar energi. Känns det igen?
När vi möter varandra i samtal om tankar som fastnat och och stör, är det lätt att ge råd som Ole i Sällskapsresan. (”Du, ikke tänk mer på det där nu.”) Ord som går ut på att ”tänk inte mer på det så försvinner det” eller ”det där ska du inte bry dig om”, men såna råd är ganska verkningslösa eftersom de inte kommer åt problemets kärna, utan liksom vill lägga en färgglad filt över bekymren och lura dem att det är natt. Mina bekymmer brukar vara betydligt smartare än så. Och det som har tendens att jäsa försvinner inte i mörkret. Snarare tvärtom.
Skön jäsdeg från en annan november.
De tankar som hamnar i loop i mitt huvud rör oftast samma typ av frågor:
– Hur något jag sagt eller gjort landat i någon annan. (Dvs, tycker nån att jag är dålig?)
– Hur det någon annan sagt eller gjort landat i mig. (Dvs, jag upplever mig bortvald, dömd eller förminskad.)
– Hur andra kan göra val som helt strider mot mina värderingar. (T ex att uttrycka sig på sätt jag upplever som elakt, tyckas se ner på andra, förneka sina fördomar, smutsa ner någon annans glädje.)
När jag ställer mig själv frågan, ”det här som du grubblar på, vad gjorde det med dig?” så är det oftast en hjälp att komma vidare. Att ta fram känslorna i ljuset och försöka förstå mig själv. Ibland går det. Ibland kommer loopen tillbaka. Men då vet jag också att den kommer försvinna igen, och att jag eventuellt vet lite mer om mig själv när den gjort det.
det är så kul att läsa när du beskriver dina inre tankar för jag känner så igen mej! Precis dom där tre grejerna är sånt som jag ältar om och om och om igen. Hade vissa grejer som jag har ältat det senaste året och häromdagen kom jag äntligen på hur jag skulle låta bli att fortsätta älta – att tänka på annat, så nu tänker jag åtminstone låtsas att jag ska skriva en roman och använda mej av dom där tankarna till romanen! Fast sen jag kom på den grejen har jag inte ältat lika mycket så då har jag inte lika mycket material – ett positivt problem! 🙂
🙂 Fast det du gör är ju egentligen inte att tänka på annat, utan att gå in i känslan från en annan vinkel. Jag tror det är ett strålande sätt att komma ur loopen. Jag använder mig också av känslorna på det sättet, och märker – precis som du – att det kan få dem att blekna. Men färgsätta t ex en dikt istället.
Sådana tankar, av alla tre typerna, loopar hos mig också. Lång tid kan a gått ch det kan vara alldeles för sent att rätta till både vad jag själv sagt och försöka få klarhet i vad någon annan sade….och ändå återkommer tankarna. Jag har svårt att släppa, framför allt kategori ett och tre….
Kategori två är lättare att släppa eftersom den mer ligger hos mig…. Men de andra två är riktigt jobbiga.
Det är väl så att lyckotankarna/känslorna inte loopar på samma sätt. De kan mer skjuta upp som en raket och dala sakta neråt medan de klingar av. Som ett slags fyrverkeri. Ibland fort, ibland långsamt.
Jag önskar dig en loopfri dag med fina fyrverkerier.
Åh vilken bra liknelse! Sant är att glädjen behöver man ju inte älta, den är ju bra som den är, det är det som behöver ändras som man vänder och vrider på…
Dagen började neråt, så jag hoppas att den bättrar sig! Och så önskar jag dig en dag med kraft och inspiration!