slumrande skribent
vilar i ekens skugga
mitt Ekhemmanet

Den här sommaren (och våren och vårvintern) är inte som andra. Jag ser den ur nya perspektiv. Ofta underifrån.

Aldrig har jag väl längtat så mycket efter fysisk aktivitet, som nu när det inte fungerar. Jag får för mig att, om jag hade varit frisk skulle jag ha promenerat raskare och oftare än nånsin. Det är förstås självbedrägeri, men jag lovar mig att minnas att glädjas när jag väl kan motionera igen.

Jag tycker bäst om att promenera i mitt eget sällskap. I min takt och med mina radioprogram i lurarna. Alltid godbitar från P1: Radiopsykologen, Spanarna, Sommar och Vinter. Det går att lyssna också i stillhet. Det är inte lika lätt att vara helt fokuserad, men det går. Så just nu ligger jag platt i skuggan med några spaningar som jag missat i vår och får kryapåhälsningar av sommarlovsbarn på språng.