Det svämmar över av änglar så här i juletid. Som granprydnader, i ljusstakar, på paket, i snön och i sångerna förstås. De avbildade änglarna ser ofta ut som ariska barn. Det talas också om änglar i annan gestalt. Om barn som inte fått leva. Om människor som är extra snälla. Om olyckshändelser som slutar lyckligt där till och med tidningsrubrikerna talar om änglavakt. Det är fint förstås, men inte något som jag självklart kopplar till religion.
Jag tror på änglar som de andeväsen som Bibeln beskriver dem som. Guds budbärare, och inte högre i rang än människorna. Jag är mycket hellre människa än ängel, och tycker egentligen inte om att bli kallad ängel om jag gör något vänligt. Många gör det, men ängel är något helt annat för mig. Jag tror absolut på att Gud sänder människor som sina budbärare, och ibland änglar som öppnar upp människohjärtan för andras behov, men brukar ändå inte kalla människor för änglar.
Om jag hade förlorat ett barn skulle jag inte kalla det för ängel eller mig själv för änglamamma. För jag tror inte att människor blir änglar när de dör. En liten ängel som log och vände om. Visst är det vackert formulerat, men för mig mer symbolisk saga än tro. Så vitt jag vet finns inget bibliskt stöd för att människor är änglar varken levande eller döda, men det här sättet att tala verkar som sagt inte alltid ha någon koppling till religion. Snarare kan det handla om symbolik och existentiella funderingar . Så jag kan absolut förstå andras behov av att tala ”ängelska” i de här termerna, även om jag inte talar så själv. Ibland är den här symboliken en hjälp till andliga samtal med dem som har annan tro än jag. Men ibland tror jag det gulliga änglapratet och de söta änglabilderna liksom det gulliga jesusbarnajollret, urvattnar samtalen om en tro som är mer än så. Ändå kan de flesta av oss förenas i att det händer oförklarliga änglalika händelser, som vid urnsättningen av min pappas aska som hade kopplingar till vår sons dop.
Också hemma hos oss bor de gulliga änglarna, och jag tycker om dem. På samma sätt som fina hjärtan och julkulor. Men ängeln i tyg har förstås en speciell plats i hjärtat och minnet.
Som elvaåring skrev jag också om änglar, och som av en händelse har en så gammal dikt just idag lyfts fram av många tummar.
Ja jag tror att Gud sänder människor i vår väg.
Ibland så nära änglar att det kanske till och med är änglar på riktigt.
Fast i vanliga kläder.
Jag har hört en del historier om sånt.
Jag vill iallfall tro att det var en ängel som hjälpte oss genom stockholms perrånger idag.
Fast ingen gullig bokmärksängel.
Men jag tror att han var sänd av Gud.
Även om han inte var någon riktig ängel.
Kul uttryck.
Ängelska 🙂
Ps känner igen avsnittet ur Väntrum.
Fast jag läste fel för jag har lite för gamla glasögon.
Så jag läste att det hängde en barnvagn i trädet och jag
funderade en del på vem som hängt upp den.
Synd att det är så dyrt med glasögon men dessa är två år gamla och min syn ändras så snabbt nu…
Tycker din bok är så bra.
Kram
Jag är glad att ni blev ledda genom förvirrande tågstation, och att ni är hemma nu! Och jätteglad att du tycker om Väntrum. Med eller utan vagnar i träden 🙂 Det är orättvist att det ska vara så dyrt med glasögon…
Höll på tro jag blivit knäpp, vistte att ajg läst detta inlägg hos dig och nu när jag tänkte kommentera det fanns det inte. Jag delar din uppfattning om änglabarn och änglamammor. Men Jag tror det är en önskan om att det inte ska vara slut när ngn dör, man orkar inte med det . Men det finns inget bibliskt stöd för det och jag störs när kristna människor använder det uttrycket.
Däremot kan det kännas som änglabesök gn vanliga människor, jag har vid ett par speciella tillfällen varit med om såna besök som inte annat kan förklaras än att det måste ha varit änglar i människokläder..
Sen har jag mött riktiga änglar från Gud.
Däremellan kan det kännas som om Gud låter människor på ett påtagligt sätt tjäna som ett slags hjälpande änglar när de kommer o gör precis vad som behövs eller med gåvor som de inte kunde ana behövdes. Tänker på bibelordet om att ni utan att veta det har haft änglar som gäster.
Jag intervjuade en i förra veckan som sa att hon gav änglamassage och då drog jag åt mig öronen och det visade sig innehålla chackran mm och då kände jag att det var mkt new age och då ville jag inte anställa henne.. I new age är det ju mkt tal om änglar men inte ett bibliskt tal.
Ber om beskydd för dig . Kram
Ja, det är mycket änglaprat som jag drar åt mig öronen för. Det svåra är att ändå samtala med behållen respekt för den andres tro, när jag egentligen vill säga att det där är sånt som leder bort från Gud.
Tidigare tänkte jag oftare på människor i änglauppdrag, men nu tänker jag mig mer att Gud sänder människor – och att det är lika stort. Tror jag började fundera kring det här när jag märkte att jag inte tyckte om när människor sa ”Du är en ängel!” Det är ju vackert menat, men inget jag vill höra. Jag är nämligen ingen ängel 😉
Jag hoppas så att du får en assistent som delar, eller vill hitta din tro.