Det blev kanske dålig stämning här. Åtminstone om jag ska tolka statistiken (hundra läsare och en kommentar). Men det kanske är bäst att låta bli att tolka och istället bjuda på något fredagsgott. En av sångerna som jag fick med mig förra fredagen och som har följt mig och dottern hela veckan i nynnande och på Spotify. Annars vore jag inte jag ur Livet är en schlager. Peter Jöback gjorde den och sin roll som Candy Darling så otroligt starkt.
Ni som sett filmen lika många gånger som jag vet ur vilket samtal frasen ”Annars vore jag inte jag” kommer. Ett samtal som gjorde det extra träffande att jag kom till Cirkus i rullstol.
Ingen annan vill jag vara.
Men frisk.
Eller åtminstone mindre sjuk.
Nej, inte dålig stämning. Men det är svårt att kommentera på ett inlägg som säger ”jag är arg, låt mig vara arg ifred, säg ingenting till mig”…. Jag tycker att du har all rätt i världen att vara arg, tokarg verkligen. Och är man tokarg vill man inte bli kramad eller kramas själv. Det vill inte jag heller.
Jag såg filmen på bio för länge sedan. Minns inte när, men tror kanske det var 14 år sedan? Tror att jag gillade den, men minns inte riktigt. Roligt att den blir teater nu i alla fall! Har läst mycket gott om den!
Tack! <3
Nä, inga söta kramar, men gärna spegling. Som detta. Tack!
Ja det är en gammal film - som håller att se med barn som vet vilka Carola och Lena PH är. Oj så många ggr jag och tösen sett den på raspig VHS.
Jag vet inte hur andra tänkte, men själv skämdes jag lite när jag läste ditt förra inlägg. För jag hade precis skrivit ett i en liknande sinnesstämning, men utan minsta anledning att känna mig deppig. Därför fastnade orden.
Skäms inte för att du är människa. Som Tomas skrev. Det finns alltid anledningar, men ibland får vi inte fatt på dem. Jag hoppas du får fatt på glädjen.
När jag läste inlägget så skämdes jag för att jag till all din sorg kommit med min till dig och därför kommenterade jag inte vilket jag brukar. Det var inte av okänsla men ibland tystnar orden för man vill inte såra eller skapa avstånd eller skriva ngt som kan feltolkas eller som man kliver in med tunga fötter på äggskalstunn is.
Ja, jag förstår att det är svårt att svara på starka känslor ibland. Det blev bara så tydligt att extra många läste och extra få kommenterade.
Jag vill vara del i det som är ditt. Du behöver aldrig skämmas för att du delar med dig, Kristina. Det är en gåva.
Är det inte du som brukar säga till mig att avsaknad av ord också säger säger nåt, när jag inte svara på mail 😉
Å så tänker jag på dina ord… Låt mig bara va, eller hur det nu är. Guldfiskhjärnan varken riktigt minns eller kan hitta åt den.
Jag önskar föresten tips på bra barn/bäbis-musik.
Det minns jag inte att jag brukar säga. Kanske nån annan guldfisk? 🙂
Dikten ”Kom flykt” gissar jag att du menar. Den innehåller också frasen ”Lova mig att stanna” så jag tror att smärtan är lite ambivalent. Att den ungefär säger ”håll dig undan med slentrianfraser men visa att du finns och ser”.
Barnmusik till bäbisar halvstora barn och vuxna:
Nu sjunger näktergalen (Riedel/Lindgren)
Kärlekssånger till ett litet barn.
Minitrams (Dan Bornemark)
Barnmusik till 1-101:åringar:
Jorden Runt (Dan och Gullan Bornemark)
Fruktsallad (Dan och Gullan Bornemark)
Trams (Dan Bornemark)
Rackarns, där ser man vad missriktad omtänksamhet och/eller förståelse kan orsaka. 🙁 Tänkte att du verkligen ville vara ifred och tjura ett tag (som en ju verkligen behöver då och då) och skrev inget. Vad snopet det måste känts för dig! Stor kram från virksoffan där jag idag sitter och surar en stund medan maken leker med lilleman 😉
Med tanke på hur svårt det är att tolka sig själv är det inte underligt att det är svårt att tolka ändra. 😉 Särskilt när de tjurar! Hoppas du fått en bra surstund och kan hitta lördagsmyset sen.
PS. Jag älskar att du kallar dig mother mary! Ända sen du blev mor har jag haft svårt att hitta till din blogg eftersom jag leter efter mamman!
<3 Vore jag tekniskt bevandrad skulle jag kanske ändra/addera den adressen… 😉
Man har fri tolkningsrätt i sin egen blogg! Fräs på du när det behövs! Här har det återgått till det normala.. Trött trött trött.. Men var tvungen o stortvätta, och när man gör saker eller är dötrött så är det inte så mycket plats för övriga funderingar. Men humörsmässigt är det ok tills nästa dipp igen.. Hoppas den dröjer länge igen..
Ha det så ok det går. Ska försöka komma på nåt kulinariskt till middag, men hjärnan är lite väck igen så det kanske bara blir makaroner o korv. Enkelt o stoppa i klaffen iaf.
Ses.
Mycket korv och makaroner blir det. T ex förra måltiden här. 😉 Så nu ska tösen och jag med gemensamma krafter ordna en indisk middag. Vila så mycket du kan efter makaroner och tvätt.
Jag är också en av de 100 som läste och inte kommenterade. Jag läser alltid dina blogginlägg men orden finns inte alltid och jag vill inte alltid skicka hjärtan och cyberkramar för de kan ibland kännas lite platta. Tyvärr sträcker sig inte min datakunskap till att få till en liten blomma eller nåt bara för att visa dig att jag finns här i alla dina livsskiftningar.
Min vän!
Ulrika
Det här var ju just den blomman, Ulrika! Tack! Igen och igen!