Så kommer en dag då det skapade går i blom. En kreativ längtan som började hos mig och en kär vän för fem år sedan har nått en delfinal idag. Sånger med klanger och texter som sprungit ur mötet med Frälsarkransen, Martin Lönnebos radband. En hjälp till bön och livsreflektion i Jesu närhet. Ikväll fick jag höra flera av de texter jag skrivit, sjungna med stort komp och stor innerlighet. Rikt. Skaparglädje.

Att sedan få ligga i en soffa och sjunga tillsammans med goda vänner gjorde förstås också gott. Och sången vi sjöng passar så klockrent idag. Per Harlings ord fångar som vanligt så kärnfullt nuet. Också ett krassligt nu där varje utfärd kräver ansats. Ett skapande nu, och ett glädjens nu. Ansats och vila. Andrum och fest. Och när den sången var sjungen övade en solist till piano. Med ord och toner som fyller kroppen. Vår dotter var sångerskan. Lycka. Tack för möten och samtal, för konst och musik…

Morgon och afton, början och slut,
yta och kärna, höjder och djup,
allt tillhör dig Gud, allt tillhör dig.

Tack för barnet inom oss, för mognad och växt
för vardagens möda, för andrum och fest.
Tack för vidgade vyer, för skapandets lust,
för ansats och vila, för åldrandets höst.

Morgon och afton, början och slut,
yta och kärna, höjder och djup,
allt tillhör dig Gud, allt tillhör dig.

Tack för dofter och smaker, för färger och ljus,
för skapelsens skönhet, för vindrnas sus.
Tack för möten och samtal, för konst och musik,
för skrattet och gråten, som gör livet rikt.

Morgon och afton, början och slut,
yta och kärna, höjder och djup,
allt tillhör dig Gud, allt tillhör dig.

(Per Harling, Sv. Ps. 776)