Detta med att ha en familj är mitt livs största lycka, och något som jag unnar alla andra. Inte den här familjen förstås. Den är bara min. 😉 Men tryggheten att leva med några som älskar en i allt unnar jag alla.
Andra relationer i livet är ibland bökiga eller oklara. Just nu hamnar jag lätt i grubblerier över människor som på olika sätt har valt bort, eller om de kanske funderar på att välja bort mig eller det jag står för. Ibland krass verklighet, ibland misstankar som kanske är fel men ändå tar kraft. Då är familjen en förankring. En vila från såna tankar. En oas jag önskar alla som längtar. Längtar ur ett rum av ensamhet, eller ett rum av brustna familjerelationer.
Familjen byter verkligen allt!
Byter och betyder. 😉
Min familj har onekligen alltid varit min trygghet när vindarna blåser… Ibland är det min biologiska familj, ibland min valda.
Kram
Sant. Det finns andra oaser än den uppenbara familjen. (Jag höll på att skriva biologiska familjen, men av de tre jag älskar mest har jag bara biologiska band till en. 🙂 ) Glad att du har båda dera. Jag med.
Oklara – det var ett bra ordval! Så många som jag känner att jag glider bort ifrån, utan att ha gjort ett egentligt val, utan att egentligen vilja det, bara för att tid och ork inte finns. Och sådana som man inte riktigt vet var man har, som kusiner man sällan träffar. Finns de för mig? Finns jag egentligen för dem? Vill jag det? Orkar jag det? Det är verkligen mycket att grubbla på. Tur att jag har min egen familj!