Dagens boktips….
Ja, nu kommer ännu ett – eftersom jag gläds åt att de efterfrågats av kära bloggläsare. Läsandet är som sagt den aktivitet jag ägnar mig mest åt nu. Förutom sängliggande ajfåneri, dvs bloggande, smurfande, fejjande och ruzzlande (eftersom Rumble numera heter Ruzzle (TM)! Kanske de som gjorde sällskapsspelet Rumble har protesterat…)

”Äppelblom och ruiner” av Marianne Ahrne har jag både läst tidigare och nämnt tidigare. För en dryg månad sedan. Jag blir lite ledsen av att läsa det, eftersom jag inser att jag inte är friskare nu än då…

Nu har jag läst om boken. Äppelblom och ruiner är skriven av Marianne Ahrne 1980 (vilket märks på vissa benämningar av människor med olika hudfärg…), en självbiografisk roman som jag köpte och läste första gången 1992. Sen läste jag den flera gånger där i 20-årsåldern. Det märks på den sönderfallande boken. Nu förvånas jag över att jag slukade den så pass. Den innehåller många tunglästa passager om den psykotiske Runes föreställningsvärld. Jag snabbläste en del av dem nu, men boken fascinerar ännu. På ett annat sätt nu. För under de år som har gått sen jag var 22 år har jag lärt mig att psykisk sjukdom inte handlar om geniun galenskap, utan kan drabba vem som helst. Nu undrar jag hur det gick för Marianne och för Rune, den psykotiske man som inte rörde vid en enda människa när de först möttes, men senare blev hennes älskare. Och älskade vän.