Tvätten som var lätt fuktig igår kväll är inte precis torr idag. Ett välkommet regn efter torra, heta och molnsnåla dagar. Jag trivs med regn och mulenhet i vanliga fall (och är inte rädd för tårar och sorg heller, kanske är det ingen slump) men nu när sjukdomen gör mig extra känslig för både sol och värme är det fantastiskt med en regntung dag. En dag som gjord för att testa orken, att våga mig på en längre promenad än på väldigt länge. Den högre febern håller sig borta nu, men ännu har jag inte fått smaka på min vanliga låga temperatur och att känna mig helt frisk. Den känslan längtar jag efter, och hoppas på att få möta så småningom, men tills dess gläds jag åt nyfunnen frihet, åt en gradvis ökning av orken. Nu har jag rasat ihop i kökssoffan, rätt mör, efter att ha klarat av att gå en runda som ledde mig till det friska livets stigar. Hoppets vy som ögonen inte har sett på väldigt, väldigt länge. Det är lite som att bli given livet på nytt, trevande och försiktigt kan jag sträcka ut stegen och känna att kroppen klarar mer det som varit omöjligt så länge.

Med mig på promenaden följde Martha Ehlin, lyssnarnas sommarvärd i Sommar i P1. Fuktiga kinder och varmt hjärta av att få följa hennes resa, där hon bokstavligen blev given livet av den organdonator som gjorde henne frisk. Det är många år sedan jag och min make talade om organdonation och skrev på donationskort. Nu finns nya sätt att ta ställning, och kanske tid att ta upp samtalet igen. Det är tid, mitt i livet att samtala om döden, om livets villkor.

Promenaden ledde förbi många hus där det bor eller har bott människor som jag vet har drabbats av livets tuffa villkor. Sjukdom och sorg, smärta och längtan. Vi går inte fria. De flesta av oss drabbas någon eller många gånger under livet av sånt som är svårare än vi trott oss klara av. Vi klarar mer än vi tror, men vi klarar oss inte ensamma. Den senaste tiden har jag tänkt mycket på att det är bland det viktigaste jag vill förmedla till mina barn. Att när livets svårigheter drabbar och det tycks omöjligt att hitta hoppet och ljuset igen så finns det alltid en väg tillbaka, och att för att hitta den behöver vi öppna oss och ta emot. Det är grundtonen i min kristna tro, att hjälp finns, att livet vinner över döden, att ljuset alltid kan övervinna mörkret, och att det hoppets ljus kan lysa över hela mitt liv. Och ditt.