Det blir visst tre inlägg idag. Detta sista för att nämna en debattartikel från Svenska Dagbladet som jag nyss läste. Här radas på ett mycket illustrativt sätt upp en massa märkligheter när det gäller vad som är tillåtet och inte när det gäller både assisterad befruktning och adoption. Den här artikeln är författad av moderater, men jag vet att också andra partier har frågan på agendan. En kompis som är aktiv i Miljöpartiet mejlade mig för ett tag sen och undrade hur jag såg på en del av de här frågorna. Det gladde mig. Både att jag fick frågan och att hennes partigrupp vill veta. Det hela slutade med att länken till mitt och Heddas bloggupprop skickades ut till gruppen.

Och apropå blogguppropet om psykologiskt stöd så skickade jag ju ett mejl till 14 fertilitetskliniker för ett tag sedan. Jag har hittills fått tre svar. Två mycket givande och nu senast ett om att man läst Barnlängtans rapport med intresse och ska återkomma. Utifrån de få svar jag har fått förstår jag att frågan inte är enkel heller för klinikerna. Det är väl så med det mesta. Att det är sällan bara svart eller vitt. Och när jag var på en trevlig middag med ett par gamla (!) klasskompisar häromkvällen så konstaterade vi just det. Att livet var så mycket mer svart och vitt när vi var 18 år. Snäll eller dum. Gott eller ont. Ful eller snygg. Bra eller dåligt. Tuff eller tönt. Så mycket enklare. Men knappast ”så mycket bättre”…