Tänk dig att du medvetet ska gå in i en tid av reflektion. En tid när smärta och lidande blir tydligt och du vill försaka något för att vinna något annat. Något som vardagen inte så lätt kan bjuda på, men som du vet att du vill hitta. Ett djup, nya insikter, en tro som bär.
Så ser jag på den tid som nu ligger framför oss. Fastan. Tiden fram till påsken. Den kristna kyrkans viktigaste högtid, när vi får påminnas om att livet har segrat över döden. Bortom smärta och sorg bor ljuset, och vi får ta del av det.
Imorgon är det fettisdag, festen med socker och grädde. På onsdag inleds fastan i vårt kyrkoår. Men redan denna dag har en plats i fastan. Blå måndagen. Jag ser på mitt armband, Frälsarkransen, vars pärlor med olika betydelser hjälper mig att landa i livets olika skiftningar. Den blå pärlan står för bekymmerslöshet. Ögonblick av full frid där smärta och kamp inte når oss. Blicken som möter en annan blick i närhet. Den varma koppen som värmer händerna och musiken som fyller sinnet. Den spinnande katten i famnen. Träden som dignar av snö. Ljuset som brinner på bordet.
Inga bekymmer. Just i denna stund finns inga bekymmer. Hakuna matata.
Läs mer om Frälsarkransen hos Verbum, och följ gärna tidigare Fastepärlor.
Men nu fattar jag inget . Jag har ju kommenterat detta idag. Blev så glad över orden blå måndag.Det var sån värme i de orden.
Sången värmde oxå. Tänk om vi vågade lita på att änglarna bär våra bekymmer. Men oftast är vi där o plockar tillbaka dom. Ber att denna faste tid ska lära mig att ännu mer överlämna dem till Honom som orkar bära allt. Kram
Vad märkligt att inte kommentaren fastnade!
Jag tycker också om uttrycket Blå måndag. Förvirrande bara att det används både före fettisdag och i stilla veckan. Men då får vi njuta av det blå två gånger, och känslan på de här två måndagarna är lite lika tycker jag.