Jag bär många tankar om blogginlägg, men kanske tar det på krafterna att försöka bli frisk för jag orkar inte riktigt plita ner dem. Eller så tar det på krafterna att låta barnen ge sig ut i vidare cirklar och stå kvar med ett längtanshål i hjärtat. Någon dikt om det har det blivit.
Så börjar många av mina dikter. Som en känsla eller en tanke som jag tror fler delar och vill förmedla. Men allra oftast börjar det med en bild som föder associationer och ger mig dikten på några minuter. Vad önskar du för tema på dikt till en sån här bild? Den väntar ännu på tankarna som ska ge mig orden.
Vi har sådant väder här. Med ösregn, och åska. Och jag tycker att det är så mysigt. Jag längtar efter att vara inomhus och kura. Sol och sommar är fint, men jag blir så trött av det glättiga – och kravet att vara glad och glättig. Nu vill jag få gråhet och regn och vemod. Vägen fortsätter framåt ändå, i det gråa, utan sol. Vare sig man vill det eller ej. Och man vet inte vart den leder. Bort bara.
Tack för de tankarna. I dem är vi överens. Kanske blir det en dikt snart… Bilden är f ö tagen betydligt närmare där du bor än där jag bor. 😉
Jag älskar en sådan himmel. Löftet om att den blå himlen finns där bakom och kommer att visa sig efter åskan och regnet… 🙂 Mycket fin bild!
Tack TeachMom! Fina tankar, som en dikt i sig!
Min första association är att våga gå vägen fram även om mörka moln tornar framför en (vilket säger rätt så mycket om vad mitt undermedvetna tänker på just nu!)
Fin association. Det är nog så som många dikter kommer fram, via det undermedvetna eller ibland kanske övermedvetna 😉