Det är söndag och den nyinskaffade dosetten är påfylld med den starka arsenal som förhoppningsvis ska göra mig frisk. Än så länge är jag bara mer sjuk. Inte så konstigt. Listan över biverkningarna är lång, och det vore konstigt om kroppen inte reagerade på ett plötsligt intag av starka läkemedel. Så om det bara handlar om milda problem som ökad trötthet, mer värk i kropp och huvud och lite skruttig mage så får jag nog vara nöjd. Jag undrar om irritation är något jag kan skylla på medicinerna, eller om det bara är mitt tjuriga jag som klivit fram. Plötsligt är det svårt att stå ut med kaoset i källaren, i garderoberna, i tvätthögarna, i källsorteringen. Plötsligt längtar jag efter att bo på hotell utan egna prylar tills jag är stark nog att tillbringa dagarna utanför hemmet.
Städning, disk, tvätt och allt hushållspyssel utom matlagning är bland det tråkigaste jag vet. Och just nu nästan det enda jag använder min lilla ork till. Så deprimerande att inse. Eftersom jag misstänker att jag mår sämre mentalt om hemmet är ännu mer kaosartat så gör jag det lilla jag orkar. Men just nu får jag fnatt på att det lilla jag orkar är sånt som jag avskyr att göra – och fastän jag försöker, och min andra hälft gör det han kan när inte jobbet och tjänsteresorna suger all tid och kraft, så tar röran aldrig slut. Skit. I alla bemärkelser. Vilodagen kan betrakta sig synnerligen ohelgad. Jag svär också över att sonen sitter framför dåliga teveprogram eftersom mamman varken orkar följa med honom till kyrkan eller till pulkabacken när övriga familjen är på vift. Nu ska jag googla på hushållsnära tjänster. Eller billiga hotell. Eller medicin mot självömkan.
Eller förresten inte. Vi läser Mamma Mu.
Kram käraste du <3 Jag hoppas alla de där snart får dig att må bättre!!!
Kram
Tack goa du! <3
Styrkekramar i mängd <3 Känner med dig så otroligt mycket <3
Tack! <3 Vissa stunder är bara såna... och måste få vara för att ny kraft ska kunna komma.
Så är det. Som en bergOdalbana, upp, ner och så upp igen. Trots att man kan känna sig som världens sämsta i dalarna så blir det på något vis som när fötterna tar i botten på en simbassäng och man kan få stöd att skjuta sig uppåt igen även om man ibland kan få simma runt ett tag innan man kommer på att det går att sätta ner fötterna. Det finns insikt där nere. Om man vill och kan se det. <3
Kram <3
Fin liknelse. Jag anar att du har satt fötterna i botten några gånger…
Ha, ha, ha…vilket befriande och frustrerat inlägg! Känns som om jag skulle behöva göra en utryckning 😉 men jag vet hur svårt det är att röja hos andra (förutom när jag har helt fria tyglar). Ja, tänk vad skönt med hotell utan ngra prylar…förstår att du drömmer. Kram!
Tillfällig dröm, för på hotell är det risk att det varken finns familj eller en utflyktssnödriva utanför ytterdörren…
Detär tillåtet att var frustrerad och jag tror att dom känslorna även finns
med som medicinsk biverkan. Humörsvängnignar är vanlig biverkan.Dessutom kan det vara så att man inte själv märker dom, att man blir kort i humöret och det är familjen som drabbas, är inte bara en gång familjen klagat på mig efter cellgifterna så jag tror de flesta mediciner kan ha sån påverkan.
Jag funderar ,eftersom du har barn och är långvarigt sjuk kan inte du få hjälp av kommunen med städning och tvätt etc? Har du kollat det? Om inte hemsamrit brukar det finnas ngt ngt som är till där mamman är långvarigt sjuk.Har en vän som jobbat så i många år. Man blir ju inte friskare av att ligga o se allt som borde göras men som man inte orkar. Fort förfaller ett hem.Ser det bara nu när min ass varit borta nära en vecka och vikrierna bara gör det akuta o knappt det o bara går iväg mitt i dammsugningen för tiden tog slut eller säg istället de har jobbat så långsamt att de ej blev klara och då lämna man bar allt vin för våg.(lite upprörd som du hör) Hoppas det praktiska kan få en lösning . Kramar
Tack för omtanken. Nej, jag har inte kollat det – och kommer nog inte idas det. När det var så svårt och en sån kamp att få sjukvården att förstå att jag verkligen är sjuk, och var och varannan människa jag möter tycker att jag ”ser SÅÅÅÅ pigg ut” så skulle det kräva för mycket argumentation och utredning att försöka sig på en sån ansökan. Nej, jag hoppas på piggare tider och ska försöka fortsätta blunda för röran. Som skulle ha funnits även med mig frisk. Vid stress eller trötthet är det svårt att blunda, men i glädje och harmoni går det utmärkt att öppna ögonen för viktigare saker än ett städat hem 🙂
Hoppas verkligen att du får din rätta ass tillbaka snart. Jag gissar att det inte bara är städningen som påverkas…