I en kommentar lovade jag min läsare Christina att visa en bild på en dopgåva som både sonen och dottern har fått av min barndomsvän Signe med familj. Redan när barnen fick dem fanns det med gamla majblommor med kopplingar till vår familjs olika födelseår. Stort! Barndomsvännen har själv skrivit om majstången på sin blogg.
Kanske den som samlar på band i rosa eller andra färger skulle kunna göra något liknande…?
Idag tänker jag på röda bandet eftersom det är dags för tredje avsnittet av Jonas Gardells fantastiska och tunga serie Torka aldrig tårar utan handskar. Men först ska jag tänka på mig själv och läkarundersökningen som väntar i eftermiddag. En som inte skrämmer nu, tredje gången, när jag vet hur det går till. Däremot är jag livrädd för det som väntar om några veckor, just eftersom jag nu vet hur det går till och vilken skräckupplevelse det var förra gången. Jag gissar att nattens sömnsvårigheter har en del med den oron att göra.
En bit taggtråd skulle jag kanske kunna hänga på jackan för att symbolisera kamp och oro. Min egen, och än mer andras. En bit taggtråd med ett olivlöv från det lilla olivträdet här i fönstret. För att det finns hopp. Det finns hopp.
Cissi – du har alldeles rätt i detta med alla symboler som skulle behöva hängas på. Men du har ju redan en symbol som går utöver allt – ett kors som du kanske alltid bär (om inte på dig så med dig ändå). Kram!
Vilken fin doppresent.
Lycka till i eftermiddag. Tänker och ber för dig. Kram
Åh, tack så mycket! Så fin midsommarstången är! Vilken härlig gåva åt er son. Jag ska se om jag är pysslig nog att göra något liknande.
Tänker på dig inför din undersökning och säger en liten bön – med min knackiga tro, men ändå.
Så hemskt att gå och gruva sig så! Jag hoppas du hittar något att finna lugn och tröst i. Det är inte lätt. Vet hur oro kan påverka både dag och natt. Skickar kramar!
Tack kära ni för alla era fina hälsningar! För kramar och böner. Också knackig tro når fram!
Och så sant ang den viktigaste symbolen jag har. Den som för många är bara ett smycke, men för mig (som inte bär det PÅ mig alltid) handlar om ljusets seger över mörkret. Tack för den påminnelsen!