Jag ser på statistiken för min lilla bokförsäljning att Adlibris är den internetbokhandel som har sålt flest exemplar av min roman Väntrum. Annars är det en fysisk bokhandel på en infertilitetsklinikort som har köpt flest böcker hittills. Det gläder mig. Många av mina läsare finns bland barnalängtarna som liksom Bea (som till en början) knappt har huvudet över vattenytan. Men jag har också läsare som själva aldrig varit i närheten av barnlöshet som har tyckt mycket om boken. Det funkar faktiskt så. Jag gissar t ex att inte alla som läser blodiga deckare har egen erfarenhet av det som de läser om.

Till dig som vill köpa Väntrum, till dig själv eller kanske till någon i julklapp, skulle jag föreslå Bokextra (för mig okänd bokhandel) eller Bokus, som ligger lägst i pris. Drygt trettio kronor mer lägger konkurrenterna på, och de pengarna tillfaller verkligen inte författaren. Köp hellre en billigare bok och använd mellanskillnaden till något bra. Kanske som del i en insats för föräldralösa barn.

En stöddig parentes utan som helst betydelse för bokförsäljningen: Jag ser också att min bok har betydligt fler tummar på Facebook än supersköna och superkända Underbara Claras bok som gavs ut ett par månader tidigare.

Bokhandlarna berättar vilka böcker de tycker passar ihop med Väntrum. Jag har inte läst Katerina Janouchs bok Hittebarnet, men jag misstänker att de inte har mycket med varandra att göra. Jag har läst väldigt lite av Katerina J. Det bästa jag läst var artikeln hon gjorde med mig om att längta efter andra barnet, till magasinet Mamas andra nummer. Där fångade hon känslan på ett imponerande sätt. Men när jag hörde henne berätta om just den här boken, Hittebarnet, på Bokmässan 2010, blev jag så oerhört besviken. Det handlade om henne och om rollfiguren, och om hur otroligt udda det är med hittebarn. Temat för den bokmässan var Afrika… På alla andra seminarier jag besökte hade man vävt in temat. För Katerina Janouch skulle det ha varit väldigt lätt att koppla berättelsen om hittebarnet till temat om en kontinent där så många barn tvingas lämnas bort. Om hon hade ansträngt sig.

I Kenya överges många barn efter födelsen av orsaker som vi inte kan föreställa oss. Jag hade svårt att förstå vår sons okända biologiska mor ända tills jag använde min gåva och skrev om henne. Skapade en fiktiv mor som jag satte i en svår men tänkbar sits. Det hjälpte mig oerhört och gav mig kärlek till den kvinna vi inte känner till, men har att tacka för att vår familj ser ut som den gör.

Den berättelsen finns ännu inte utgiven, men finns med i en novellsamling som jag fick klar strax innan jag blev sjuk. Den väntar här i datorn, på bättre tider. Liksom många föräldralösa barn väntar på bättre tider. Den här filmen är producerad av en kvinna som kramade vår pojke två år innan i själva kunde göra det. För barnhemsorganisationen som gav honom och oss nytt liv.
New Life Home Trust.