Ena bilden från igår när jag hämtade lilleman. Andra bilden från imorse på väg till skolan.
Barnen jublade över snön och flera vuxna jag hann möta på hundrafemtiometerspromenaden yttrade att nu är det en hemsk tid som börjar. Jag håller inte med. En krånglig tid är det möjligen [Vad har barnen egentligen för kläder som passar och som passar för det här vädret?] men jag tycker om vädrets skiftningar. Jag tycker alltid om väder som är lite ruskigt, och än mer nu som sjuk. Efter att ha lämnat på förskolan kunde jag inte hålla mig från att promenera ytterligare tvåhundra meter. Till skogsbrynet. Sen slog den märkliga bromsen till i kroppen. Som ett brett bälte runt ryggen.
Långsam vandring hem. Tända ljus. Känna febern stiga. Brygga te. Öva på att ta till mig stunden. Ta på ulltofflor. Vila.
Här i Gävle har vi ingen snö.
Men jag har förstått att det kommit norröver.
Önskar dig en bra fortsättning på dagen.
Härlliga bilder på lillemannen.
Kramar till dig.
Oj, har ni snö redan!
Så stämningsfullt med tända ljus på spisen. Hoppas det kändes bättre efter vila.
Jag är tudelad till vintern och mörkret. Klarade det bättre förr men nu när jag inte tar mig ut då det blir halt är det jobbigt, det skapar isolering utöver det vanliga. Orkar knappt tända ljus men blir glad om ngn annan gör det. Är bara för trött för allt .
Glad att du kan njuta av ljus mm. Hoppas febern vänder. Vi har regn än så länge . Kramar
Idag är de få flingorna borta, men ljusen ändå tända. Önskar er alla många ljus. Utvärtes och invärtes.