Mellis vet jag vad det är, men Mello…varför har alla plötsligt börja säga så om Festiskvalen?
Idag har jag varit lite väl aktiv. Stormarknad är inte riktigt min grej för tillfället. Men med barnens hjälp gick det, och en massa gott kom med hem.
Nu ska nusegrisen sova, och sen kanske vi tar fram melliset i den blå skålen och ser om vi orkar vänta in änglasångerskan Loreen. Varför uttalas det förresten inte som på ängelska?
Dottern och jag blev sugna på godis som vi sällan köper. Rökt ost.
Jag frågade sonen om han ville prova ost som smakar korv. Han tittade skeptiskt på den och frågade sen med femåringslogik: ”- Har osten klätt ut sig till korv?”
Osten ratades, och istället följde en lång sångstund med en av juniors favoritsånger i den just nu så populära sångboken.
”Det var så roligt, jag måste skratta, det kom en trekantig gubbe in…
…och korven korvad med korvaskinn”
Fast här var det ju osten som var korvad i korvaskinn….
Det här är min bästa vy.
Eget hav.
Allas hav.
Stugan vid havet som får axlar att falla och feber att bli mer uthärdlig. Vi har inte varit här på det sätt som vi hade kunnat i vinter, eftersom packa och fylla kyl inför en helg har känts för kraftkrävande för familjens (självpåtagna) projektledare. Men nu bor mor och bonusfar här och välkomnar till hälsohem när man ber om det. Vila, uteaktivitet för barnen och senare dukat bord och lyxig lax med kärt sällskap också av syster och syskonbarn.
Kissen och jag låg på varsin plats i soffan medan övriga var ute och jobbade.
Ute på den skogiga och Dagmarröjda strandtomten vilar gamla kissen i sin grav. Det här var också hennes bästa plats på jorden.
Tänk vad feberdeppande kan vändas till tacksam glädje över allt gott som regnar över mig. Människors omsorg i form av mejl, böner, tankar, samtal, hälsningar och så de där konkreta godisregnen.
Idag fick maken och jag en bröllopsdagspresent med posten eftersom vi firar 20-årig bröllopsdag i sommar. Tänk att man kan få presenter då! Det här bådar gott 😉 Dessutom innehöll kortet ord som väckte minnen från vår härliga bröllopsfest. En bonus var att jag satte mig ute på gården på en bänk och öppnade posten, och upptäckte att det blivit illgrön vår.
Och när maken kom hem från jobbet var han sändebud. En god vän hade skickat med en kryapå-present till mig. Igår, i en bisats till en kommentar hade jag skrivit på Facebook att mitt favoritte var slut. Och här kom det.
Förutom kvittente och annat godis fick jag ett utdrag ur vännens Mina vänner från lågstadiet. Jag skrattade stort åt vad lilla Cecilia hade skrivit:
Jag är bäst i ….LÄSNING
Jag är sämst i ….RÄKNING
Bästa pop-grupp ….ABBA
Bästa hit….. HOPPAT FRÅN ANDRA TRAMPOLIN
Det där med räkning var extra kul eftersom jag suttit med kära mamma idag och (nästan) slitit mitt hår över det här med bokföring och deklaration som är den mörka baksidan av bokförsäljandet. Tur att jag just idag fick skicka iväg en Väntrum till huvudstaden, så det gick att förstå lite av vitsen med deklaration.
Vitsen med vänskap är inte svår att förstå! Godis!
Det är vissa dagar en utmaning för en febrig mamma att få gossen vaken, påklädd och till förskolan ett par hundra meter bort. När jag minns tar jag hjälp av André de Lang som hela familjen hörde på konsert på min födelsedag i september. Idag behövdes det tre Awe mama och två Same ol´ story för att pyamasen skulle komma av och kläderna dansas på.
Det här är originalet som Björn Skifs senare gjorde omåttligt populär som Håll mitt hjärta. Den är också fantastiskt fin, men här hemma är det Same ol´story som fungerar som vardagsmotor och helgförgyllare.
Igår kväll sjöng trettonåringen på kyrkans musikcafé. Jag förstår att det för dem som längtar efter sitt första barn kan vara outhärdligt med föräldrars skrytande över sina barn, men jag kan berätta att det är fullständigt omöjligt att låta bli att vara stolt. Det är stort att se sitt barn övervinna nervositet och göra det hon vill och kan. Igår sjöng tösen en fantastisk sång ur Narnia, och hennes vän – lika stolt hon – menade att det var bättre än originalet. Kärlek. Men originalet med Regina Spektor är också bra, och ger smakprov på just det slags komp som vår flicka hade igår:
Det är fantastiskt att C.S. Lewis sagolika skildring av kristen tro har blivit så populär. Det är också inspirerande med en författare som skrivit så mycket uppbygglig litteratur för vuxna vid sidan av denna engagerande saga om gott och ont. Jag har läst Narniaböckerna som ung, men bara sett den första filmen. Det kan vara läge för en filmkväll med äldsta barnet. Hennes lillebror var också stolt över sin syster igår, och idag är det hans tur att stå på scen när dansskolan har vårshow. Och mamman går på paracetamol, ibuprofen och ruskigt mycket vilja.
Blombud
Dörren gick upp
och hoppet klev in
Blomstrande omsorg
En ny vår blev min
Igår kom den här fantastiska buketten från en vän som jag har bloggandet att tacka för. Ge dig tillkänna om du vill 🙂 Tänk en sån gåva att ha fått både vänskap och dessutom blomstrande omsorg vid sidan av all den andra omtanken. Tack!
Bakom denna hoppfulla bukett (som även femåringen uttryckte stora WOW:et kring 🙂 ) skymtar rosorna jag fick av älskade maken i onsdags. På vår 21-åriga förlovningsdag. Rikedom. Som sagt.
Och rubriken handlar inte om sorg utan om omsorg!
Vi tar nya tag, jag och min feber. En del människor har helt oförklarlig feber länge, länge, och jag är tydligen sån. Stärkt av doktorns ord att jag ska göra det jag orkar så har jag bestämt mig för att tänja på gränserna och göra en del som jag egentligen blir lite för trött av.
Så ikväll följde hela familjen med när trettonåringen skulle öva solosång med finaste komp. Förutom denna skönsång, som jag får vara mor till, så fick vi lyssna till livemusik i familjär glasveranda. Gott fika och gott sällskap. Och vårregn på rutan.
Inombordslig värme på flera plan.
Dagen får sluta i harmoni. Med Susie Suh. En av de musiker som jag inte skulle ha hittat utan P2. Tack Sveriges Radio och P2!
In this moment
I feel so much lighter
In this moment
I can breathe
Cause what I give to you
Comes right back to me
And we sing in harmony
Harmony, we sing in melody
Harmony, harmony
Tack för välkomna kommentarer! Roligt med både nya, halvgamla och gamla läsare.
Idag har jag tagit mig ut på den längsta promenad som jag varit på sen jag var på (onödig, visade det sig) lungröntgen kring påsk. Men den här promenaden var mycket mer tilltalande än att traska på parkeringar och i sjukhuskorridorer. Jag följde med min lille skejtare till rampen i närområdet. Ljuvligt regnig och frisk promenad. Benen höll och tempen höll sig (åtminstone) rimlig. Tänk om…
Sen fika framför Jamie Oliver som inspirerade både dottern och mig till nya innovationer i köket. Jag bjuder på bilder på mina egna men är än mer stolt över tösens.
Vi ska strax smaka. Jag ska bara plocka fram oliverna först. Jamie kunde inte komma 😀
Och nu spelas en av dotterns favoritlåtar på hennes Spotifylista: What a wonderful world med Louis Armstrong. Yes.