Oväder utanför fönstret, men levande ljus, te och julmusik vid köksbordet där jag jobbar med korrekturläsningsgåvor jag fått i veckan. Julmusik har det också blivit på barnens avslutningar med Dance World och Kulturskolan i veckan. I söndags gick femårige dansaren motvilligt upp på scen, men när han väl var där lyste han av lycka. Fantastiskt att andra, som har kunnandet vi föräldrar inte har, kan odla barnens gåvor. Sång kan vi betydligt bättre än dans, men att ordna körsång för sångarflickan med en stor grupp jämnåriga behövs det professionella till.
Igår kväll satt vi och lyssnade på dem och jag förundrades återigen över att vi faktiskt fick våra barn. Flickan som sjöng på scenen och pojken som låg och sov tvärs över föräldrarnas ben. Vi fick dem.

Tacksamheten upphör aldrig. Här finns en del av den fångad i en dikt till varje barn.

Frö
Till Ellentin (2004)

Du
lilla frö
var fanns du först
långt innan du blev
liv

föll djupt i jord
väl förberedd
hett längtande
jord

de frön som förr
tog plats däri
slog aldrig nånsin rot

men du blev liv
blev glädje
ljus
en blomma
i min värld

                                                                        Cecilia Ekhem ©

Till Ambros, och den mamma som bar (2009)
Den andra mamman

Hon som sörjde. Hon som bar
kunde inte komma nära
Kunde inte finnas kvar
ville se nån annan bära
Kunde ge ett liv en chans
den hon inte såg sig ha
Drömde att nån annanstans
skulle detta barn må bra

Tänk att jag fick plats i drömmen
blev den som får kallas mor
av ett litet barn i sömnen
får se växa och bli stor
stor i trygghet, kärlek samma
som om jag var den som bar
Jag som alltid är din mamma
Jag som alltid stannar kvar

                                              Cecilia Ekhem ©